just nu sover adam så sött på sitt lilla öra, med nallen tätt emot kroppen och säkert i sina rutiga kalsonger, som tillochmed min mamma har sett honom i. jag fick i uppdrag att skriva ett litet inlägg för honom, så vill ni ha hans lösenord alla små gulliga bloggare, så kontakta mig.

vem är jag då? jo, jag är adams lilla vän från klassen. dom brukar kalla mig för malle balle, fast egentligen heter jag malin. lite komiskt att mitt namn rimmar på balle, eftersom jag har en speciell petter-nicklas fobi, om ni förstår?

jag skrev en gång ett brev om min rädsla, till jack Lukkerz, jag trodde att han skulle förstå och svara att jag inte är onormal, att cirka 77% av alla tjejer känner så, men icke. istället fick jag ett svar om att jag kanske var lagd åt det andra hållet/att jag kanske hade blivit skrämd av ett gammalt förhållande. nej-jag är inte lesbisk, eftersom jag har varit kär i en kille & nej, jag kan inte ha fått rädslan av ett gammalt förhållande, eftersom jag aldrig gått så långt. så, om det är några bloggare som har samma rädsla, eller vad man nu ska kalla det. så svara gärna mig - för jag vill ha många barn i framtiden!

well, nu ska jag inte babbla på mycket mer, det finns en säng som är alldeles underbar och som väntar på mig.

(adam, du vet det jag berättade för dig, om vad djupa diskussioner betyder - att man pratar om känslor och sånt. jag hoppas du förstår mina känslor.) 

Det är tyvärr ingen förkylning.. Har haft det i snart 9 månader nu. Man blir lite less på det. Det är knappt så man orkar gå upp för en trappa längre...

Imorses vaknade jag inte med ett ryck. Det gör jag aldrig. Efter några halvår steg jag iallafall upp. Åt frukost. Gick och sov igen. Sedan började jag läsa en bok. Det är faktiskt bra! Efter det åt jag och gick sedan till Bj för att leka. Sedan kom vår vän Kallsong och vi gick till vårat andra hem lekplatsen<3! Där brukar vi tillbringa heta sommardagar och iskalla vinternätter. Vi har bränt och förfrusit många kroppsdelar där, men ändå älskar vi lekplatsen!

För er som är intresserade tänkte jag berätta för hur jag blev en löparnörd och hur det sedan tog ett tvärt slut.

En härlig vårdag i sexan bestämde jag mig för att snöra på mig ett par gamla löparskor och bege mig ut i skogen och springa. Jag fastnade direkt! En dag, blev snabbt två. Innan jag visste ordet av det var jag uppe i sex dagar i veckan. Jag läste allt jag kom över inom ämnet löpning. Det gick in i hjärnan och aldrig ut. Jag blev besatt! Jag upptäckte att det var roligast att springa långt. Jag kom på att jag ville bli en ultralöpare! Jag började springa längre och längre. Jag blev ganska bra. Sprang milen under 40 min. Ganska bra för att vara 15 år. Många ville att jag skulle springa för en klubb. "Nej fan" sa jag. "Jag hatar tränare". Helt plötsligt blev jag förkyld. Jag hade inte varit sjuk på flera år. Förkylningen fick över. Bara halsontet kvar, fick också ont i hjärtat. Var på vårdcentralen, de sa ända fram till februari att det var en vanlig förkylning. En läkare sa att jag kunde träna. Jag gjörde så.Hoppade direkt in på tio timmar i veckan. Kanske inte så smart nu i efterhand. Det kändes som om bröstet skulle sprängas. Efter det fick jag också ont i lugnorna. Tack tantdoktor! Sedan dess har de bara skickat mig till smartare och smartare (?) läkare. Nu är nog mitt har mot läkare allmänt känt. Fast Bj, din läkarpappa är den enda läkaren jag inte hatar!

Nu har jag kommit hem från mina kära morföräldrar. De hade köpt en husvagn som de ska ut och åka med i sommar. Vår hund var rädd när vi gick in i den. Hon är väldigt feg, fast hon ska vara en farlig vakthund. Det blev riktig god mat! och tårta! När familjen kom hem märkte vi att vi hade gått ner jättemånga kilon. Inte för att vi blev satta på diet, utan för att vi åt så mycket så våra magar sprack.

Lisbeth - Bra att du gillar min blogg iallafall! Och ja, jag tränade löpning.

Om cirka jättekort tid ska familjen åka till mormor och morfar. Godaste maten! Kommer troligtvis inte hem innan åtta. Men oroa er inte kära ointresserade läsare! Bloggen kommer fortfarande vara i drift. För lilla Malin kommer skriva något, förhoppningsvis mer intressant än det jag skriver!

Nu ska jag traska iväg och duscha så jag luktar humant igen. Hoppas jag inte svimmar när jag tar av mina strumpor!

Jag snokade omkring i andras bloggar och hittade den här:

"Vad är blondinernas parningsrop?"

"Jag är så full!" 

Det stämmer in på några i klassen. Och det sjuka är att det funkar!

Jag hade tänkt börja träna igen. Men jag ändrade mig för att jag inte vill dö som han i filmen vi såg igår på kärlekstemat. Det börjar bli jävligt jobbigt nu, har haft ständig värk i hjärtat och lugnorna hela dagen. Jag ska bärsärka på läkaren om han inte kommer på något på torsdag. Han är ju trots allt hjärtspecialist. Och inte har jag fått svar på proverna som de tog för två och tre veckor sedan. Det bådar nog inte gott.