Efter att ha varit i skolan hela dagen och sedan blivit förudmjukad genom en förlust i biljard mot en snubbe så tyckte jag att det skulle bli skönt att sätta sig i bussen och fraktas hem. Regnet öste ner och jag steg in i bussen och gladdes av att det var så varmt så regnet som hade blött ner mig började koka och värmde mig. Jag lät ögonen vila sig i en trevlig bok som jag har lånat på obestämd tid av en vän. När jag gick av bussen på min busshållsplats trodde jag att jag hade åkt för långt. Det förut så leriga landskapet var numera alldeles vitt och samtidigt som snön piskade mig i ansiktet och jag tog på mig luvan undrade jag om jag hade åkt till Antarktis. Jag träffade min granne som berättade att det skulle bli storm. Vätskan i mina ögon frös till is och trummhinnan stelnade men jag var ändå trevlig mot min granne när vi begav oss hem till värmen.

Min klass hade precis slutat svenskalektionen då brandlarmet gick. Vi suckade och traskade ut på skolgården. När hälften av skolans elever hade frusit ihjäl sa rektorn att det var en övning. Vi som överlevde den bitande kölden gick till mattelektionen med fruset blod.

Ingen kan ändra på min uppfattning när det gäller tv-programmet "Men in threes". Det är känt för att vara alla fjortisars våta dröm och det toppar alla veckorevytidningars tv-seriertopplistor. Jag är en kille och jag tittar på detta program. Många har ifrågasatt min rätt att vara man och man har till och med gått så långt att jag var tvungen att tillbringa en vecka på psyket. Detta är inget jag är stolt över, men jag vill förmedla vetskapen om att man klarar att bestiga de högsta bergen även i ogästvänligt klimat. Det är med tårar i ögonen jag ser tillbaka på de hårda tiderna i samma veva som det blev säsongsavslutning, men på onsdag nästa vecka besannas alla mina drömmar! En ny säsong av "Men in threes" börjar! Ödet har talat!

När jag och en liten vän praoade på ett pyttelitet fik i nian fanns det inte så mycket att göra förutom att läsa skvallertidningar i allmänhet och Veckorevyn i synnerhet. Efter två veckor på det pitoreska fiket var vi insatta i alla tjejers bekymmer och problem. Vi var som två stycken mindre kopior av Dr. Phil. Våra specialkunskaper har vi utnyttjat många gånger under extrema förhållanden!

Ponk af Ponksson has spoken!

Ni får ursäkta min sjuka fantasi som jag kommer dela med er. I går hade jag omkring 1000 unika besökare denna månad. Jag blev aningen förvånad när jag såg att det hade tillkommit 500 unika besökare i dag. Jag tror att det är något slags fel. Det är det ofta på den här sidan har jag märkt. Jag vill att VD:n för bloggagratis.se ska ta det personligt.

På idrotten var vi ute och sprang/skuttade på leriga stigar och i blöta bäckar. Det var rent ut sagt helt vansinigt! När vi hade tagit oss runt den 8 kilometer långa terrängbanan utan att drunkna i leran men med en felspringning så bestämde sig en av mina löparkompanjoner att vi skulle gå till gymmet och lyfta skrot. Tjejerna i gymmet blev så sexuellt attraherade av mig när jag strosade runt där i mitt underställ och svettades floder samtidigt som jag styrketränade med mina 20 kilo tyngre kamrater så de var tvunga att ta kort. Snart ligger de säkerligen ute på bilddagboken och sedan på free6.com. Det gäller att ha lite självdistans, så det bjuder jag på!

Appråpå självdistans! När jag gick i tvåan var det ingen av tjejerna i klassen som ville spela Annika i Pippi Långstrump när vi skulle spela den pjäsen för våra föräldrar. Ovetandes om att jag tog axlade rollen som transvestit bestämde jag mig för att spela Annika. Inte en enda av mina klasskamrater retade mig för det. Häpnandsväckande för små kletna andraklassare.

Jag tänkte lära er hur man på bäst sätt tigger mat utan att klassificeras som tattare, men jag bestämde mig för att strunta i det eftersom jag precis har ätit fiberberikad havregrynsgröt och knäckebröd med Philadelphiaost och magen känns som en isländsk geiser.

Om 68 minuter går min buss, och innan dess ska jag ha hunnit duscha. Det behövs efter en lång och svettig natt. När jag har kommit in till skolan, nyduschad, har vi samhällskunskap och sedan en nittio minuter matrast! Långa matraster är det mest underbara som kan hända! När jag gick på högstadiet hade vi bara halvtimmeslånga matraster. Min värsta mardröm besannades och blev en del av min vardag. Vi klagade hos alla lärare, men de struntade i vår klagosång så vi löste problemet på egen hand. Vi åt och pratade i lugn och ro och struntade i när lektionen började. De gånger vi kom i tid till en lektion efter lunchen under hela nionde klass kan räknas på min ena hand. De första veckorna blev lärarna förbannade, men sedan lärde de sig att vi var obotligt hungriga så de accepterade nästan våra egna tolkningar av schemat. Våran svenska- och engelskalärare gillade dock inte detta och mycket annat vi hade för oss. Vi fick inte ens öppna munnarna på hennes lektioner utan att hon ställde sig framför oss med ett baseballträ i handen och slog oss sönder och samman. Våra underbara kvinnliga klasskompisar fick dock prata och väsnas hur mycket de ville utan att våran lärare gick bärsärkargång. Jag kommer aldrig glömma hennes min när hon förstod att hennes hatelever hade bättre betyg än de flesta i klassen, både i hennes ämnen och de andra. Hn gjorde itt bästa för att vi skulle få så dåliga betyg som möjligt. Flera av oss fick MVG på de nationella proven, men bara VG i betyget. Jag kan också berätta att tjejer som bara fick VG på den nationella proven fick MVG i slutbetyget. Våran svenska-engelskalärare var inte en utbildad lärare. Innan hon blev lärare för oss var hon städerska på en annan skola. Hon jobbar inte som lärare längre. Jag hatar lärare som sätte favoriseringsbetyg. Det gjorde knappast våran mattelärare. Jag och en kär vän räknade nästan aldrig mer än fem tal varje lektion och vi satt bara och pratade, men ändå fick vi MVG. Orsaken var att vi fick högsta betyg på de nationella proven...

I morse utbröt det panik vid matbordet. Det berodde inte på att jag försov mig eller för att jag inte hann skita. Orsaken till den fruktansvärda paniken var att mjölken var slut! Jag visste inte var jag skulle ta vägen när jag såg att jag var tvungen att äta en kleten tallrik med youghurt och musli. Den psykiska smärtan har jag inte kännt på länge!

Dagens musiklektion var väldigt lik alla andra musiklektioner. Väldigt slapp, väldigt kort. Vi har aldrig gått hela lektionen ut under hela ettan. Det är underbart att åtminstonde en lärare vet att man inte ska terrorisera eleverna som en djävul med piska och treudd. Djävlarna i mina tankar är alltid lika röda som en finne som har badat bastu för länge och samtidigt blivit piskad av sin bastukamrat med björkris. Fast till skillnad från finnarna så är djävlarna inte så håriga och de pratar inte heller så roligt. Deras tal är snarare en läskigare variant av tyska. Detta är den enda sanningen. Att förneka den är som att förneka att du läser detta!

I morse observerade jag att isen låg som ett täcke på vägen och de lata saltbilskörarna från kommunen hade inte ens tänkt tanken på att åka ut hit till bonnaland och bespara oss lårbensfrakturer och ömma rumpor. Inte ens isprinsessan Bambi skulle ha en chans på isen som jag gav mig ut på i morse! Jag lämnade huset tre (!) minuter tidigare än vad jag brukar göra eftersom jag planerade att ta det försiktigt på vägen till bussen. Ändå kom jag till busshållsplatsen fem minuter tidigare än vad jag gör under normala omständigheter. Jag finner ingen annan förklaring på underverket än att jag är född som isprinsessa. Jag ska snart köpa tajta trikåer och ett par skridskor och lära mig göra piruetter på vägen till bussen!

Jag kunde allt som stod i naturkunskapsboken och i mina egna anteckningar, och ändå var provet sinnessjukt svårt. Varför? Därför att min lärare har en hel balk lös i hjärnan. Normala lärare brukar bara ha med frågor som man kan lära sig i boken eller som läraren har pratat om. Men våran naturkunskapslärare försöker vara lite lustig och låter alla VG- och MVG-frågor vara en överraskning för oss! Alltså; vi har aldrig hört talas om något som har med frågorna att göra! Jag förstår inte var hon vill komma med sina otolererbara metoder. Jag kan den kemiska formeln för fotosyntesen och vi ska bara beskriva den med ord. Det är befängt! Hon är befängd! Det är inte bara jag som känner ett växande förakt mot henne och hennes fasoner.     Och detta är inte allt! Hon kunde inte ens skriva grammatisk korrekt svenska på provfrågorna!

    Min naturkunskapslärare är i en klass för sig. Hon spelar i en liga över alla andra. Hon har en garanterad plats vid Guds högra sida när hon tuppar av. Hon dricker så mycket te att hon försörjer alla teplockare i Afrika!

I stället för att studera inför naturkunskapsprovet jag ska göra i morgon har jag tillbringat hela dagen i goda vänners sällskap. Vi gjorde egentligen inget vetteigt. Vi satt mest som några säckar makadam (makadam har fått sitt namn efter sin uppfinnare McAdam) och degade. Vi var faktiskt även ute lite i den friska luften när solen sken som en gigantisk strålkastare riktad mot ögonen. Vi kom dock på riskerna med UV-strålningen, cancer och starr, så vi sökte skydd inomhus där det var varmt och skönt. Mysfaktorn var hög men det var inte vi.

Nu ska jag dricka mjölk och äta lite kvällsfika. Det är alltid uppskattat för min lilla mage som med glädje äter som en anakonda. Medan smakexplosionen paralyserar mina sinnen ska jag glömma att jag har en hel natt utan mat framför mig. Hemsk tanke!

Jag har ett stor problem med att sätta en passande rubrik...

Om ni noterar att detta inlägg är skrivet väldigt tidigt en söndagsmorgon då alla normala gymnasieungdommar ligger och sover så har ni helt korrekt. Ni har inte blivit galna, det är nog bara jag. Faktum är att jag inte är trött, bara en gnutta sinnessjuk. Men jag är glad ändå samtidigt som jag lever och frodas! Jag kan dock inte laga frukost än eftersom mina föräldrar med hög sannolikhet skulle vakna. Jag måste vänta till drönaren pappa går upp vid niotiden.