Idag åkte min familj till ålderdomshemmet för att besöka farmor och farfar. Farfar är lite av en pimp där. Han traskar omkring och pratar med alla han stöter på. Jag tror farmor blir lite avundsjuk, fast det glömmer hon snart igen. Han sa att det brukar vara ett jävla liv på ålderdomshemmet. Han är för söt.

god dag, mallan is back.

skulle bara skriva ett inlägg för att se om bilden, som jag lyckades få dit igår är borta.

Om någon skulle märka att mina kinder är förfrusna så är det inte för att jag har gnidit dem mot en glaciär. Det är min nya rakkräm som är nedkylande. Tur att det bara är ansiktet jag rakar ;)

Bra Malin att du skrev! Gör det fler gånger! Nu vet jag inte hur man tar bort bilden, så du kan väll göra det så den inte finns med i varje inlägg? Och ja, jag vet hur du känner (om det är samma som förut).

just nu sover adam så sött på sitt lilla öra, med nallen tätt emot kroppen och säkert i sina rutiga kalsonger, som tillochmed min mamma har sett honom i. jag fick i uppdrag att skriva ett litet inlägg för honom, så vill ni ha hans lösenord alla små gulliga bloggare, så kontakta mig.

vem är jag då? jo, jag är adams lilla vän från klassen. dom brukar kalla mig för malle balle, fast egentligen heter jag malin. lite komiskt att mitt namn rimmar på balle, eftersom jag har en speciell petter-nicklas fobi, om ni förstår?

jag skrev en gång ett brev om min rädsla, till jack Lukkerz, jag trodde att han skulle förstå och svara att jag inte är onormal, att cirka 77% av alla tjejer känner så, men icke. istället fick jag ett svar om att jag kanske var lagd åt det andra hållet/att jag kanske hade blivit skrämd av ett gammalt förhållande. nej-jag är inte lesbisk, eftersom jag har varit kär i en kille & nej, jag kan inte ha fått rädslan av ett gammalt förhållande, eftersom jag aldrig gått så långt. så, om det är några bloggare som har samma rädsla, eller vad man nu ska kalla det. så svara gärna mig - för jag vill ha många barn i framtiden!

well, nu ska jag inte babbla på mycket mer, det finns en säng som är alldeles underbar och som väntar på mig.

(adam, du vet det jag berättade för dig, om vad djupa diskussioner betyder - att man pratar om känslor och sånt. jag hoppas du förstår mina känslor.) 

Det är tyvärr ingen förkylning.. Har haft det i snart 9 månader nu. Man blir lite less på det. Det är knappt så man orkar gå upp för en trappa längre...

Imorses vaknade jag inte med ett ryck. Det gör jag aldrig. Efter några halvår steg jag iallafall upp. Åt frukost. Gick och sov igen. Sedan började jag läsa en bok. Det är faktiskt bra! Efter det åt jag och gick sedan till Bj för att leka. Sedan kom vår vän Kallsong och vi gick till vårat andra hem lekplatsen<3! Där brukar vi tillbringa heta sommardagar och iskalla vinternätter. Vi har bränt och förfrusit många kroppsdelar där, men ändå älskar vi lekplatsen!

För er som är intresserade tänkte jag berätta för hur jag blev en löparnörd och hur det sedan tog ett tvärt slut.

En härlig vårdag i sexan bestämde jag mig för att snöra på mig ett par gamla löparskor och bege mig ut i skogen och springa. Jag fastnade direkt! En dag, blev snabbt två. Innan jag visste ordet av det var jag uppe i sex dagar i veckan. Jag läste allt jag kom över inom ämnet löpning. Det gick in i hjärnan och aldrig ut. Jag blev besatt! Jag upptäckte att det var roligast att springa långt. Jag kom på att jag ville bli en ultralöpare! Jag började springa längre och längre. Jag blev ganska bra. Sprang milen under 40 min. Ganska bra för att vara 15 år. Många ville att jag skulle springa för en klubb. "Nej fan" sa jag. "Jag hatar tränare". Helt plötsligt blev jag förkyld. Jag hade inte varit sjuk på flera år. Förkylningen fick över. Bara halsontet kvar, fick också ont i hjärtat. Var på vårdcentralen, de sa ända fram till februari att det var en vanlig förkylning. En läkare sa att jag kunde träna. Jag gjörde så.Hoppade direkt in på tio timmar i veckan. Kanske inte så smart nu i efterhand. Det kändes som om bröstet skulle sprängas. Efter det fick jag också ont i lugnorna. Tack tantdoktor! Sedan dess har de bara skickat mig till smartare och smartare (?) läkare. Nu är nog mitt har mot läkare allmänt känt. Fast Bj, din läkarpappa är den enda läkaren jag inte hatar!

Nu har jag kommit hem från mina kära morföräldrar. De hade köpt en husvagn som de ska ut och åka med i sommar. Vår hund var rädd när vi gick in i den. Hon är väldigt feg, fast hon ska vara en farlig vakthund. Det blev riktig god mat! och tårta! När familjen kom hem märkte vi att vi hade gått ner jättemånga kilon. Inte för att vi blev satta på diet, utan för att vi åt så mycket så våra magar sprack.

Lisbeth - Bra att du gillar min blogg iallafall! Och ja, jag tränade löpning.