Jag har inte gjort något vettigt i dag förutom när jag läste lite i naturkunskapsboken inför provet på måndag. Jag ska inte plugga mycket inför detta naturkunskapsprovet eftersom att jag gjorde det förra terminen, och då fick jag bara G! Ni som har hängt med ett tag vet att min teori för hur man lär sig saker är att inte plugga! Då är det ingen risk att man överanstränger hjärnan! Denna teori har funkat utmärkt under hela mitt skolliv.

Jag hade tänkt att leka med mina kompisar i dag. Tyvärr visade det sig att de inte var hemma. Kalas, träning, ingen som svarade. Jag får häcka ensam i mörkret i kväll. Bortsett från min familj då.

När jag i går skulle gå till mina kompisar och leka blåste det och regnade det som om alla världens hav hade avdunstat och nu regnade ner igen. Jag var tvungen att hålla paraplyet som om det vore en lans och jag var en riddare som skulle forsera genom fiendens trupper. När jag kom fram var mina byxor ändå dyblöta. Det förde dock en liten fördel med sig: jag kunde kissa på mig utan att bli avslöjad!

Naturkunskapsboken är underlig. På sida 58 står det att biobränslen svarar för en femtedel av Sveriges totala energitillförsel. Läser man på nästa sida är värdet en fjärdedel... Hm?

Några dagar i veckan gör jag vad alla finniga tonårspojkar bävar inför. Skräcken innehåller en rakhyvel och raklödder. Ni som är riktigt kvicktänkta förstår att jag menar ansiktsrakning! Det är som att åka slalom i en svart backe. Det gäller att väja för alla pinnar som sticker upp ur snön. I detta faller är det finnarna man ska akta sig för. Jag är dålig på slalom, ett snäpp bättre på rakning. Ibland är det dock en finne som blir avrakad och då rinner blodet som snoret rinner från en förkyld näsa. Mina finnar blir dock färre och färre för varje dag som går så snart har jag inte det bekymret längre!

Jag var ute och gick med hunden. Det var mörkt och lite kyligt. Hunden var glad och gick med svansen i vädret samtidigt som jag drog ner mössan ännu längre ner över öronen för att inte förfrysa öronvaxet. Snoret i näsan gick inte att rädda, trots mina försök med en varmluftpistol när jag kom hem. Jag gick och lät tankarna far fritt mellan öronen och försökte stänga ute omvärlden. Som en blixt på bar himmel började det hagla. Utan förvarning öppnade sig himlen som om en sumobrottare hade gjort kanonkulan från tian.

Heliga moder! Är klockan så mycket? Jag som hade tänkt plugga naturkunskap i dag, men nu vet jag inte om jag har någon lust. Naturkunskap. Vad mer finns det att säga? Det tråkigaste ämnet på denna jord. Det nödvändigaste ämnet för vår jord. Kontrasterna är stora men viljan är liten.

På de flesta lektioner i skolan orkar jag inte räcka upp handen och säga vad svaret på ett mattetal blir eller på hur många vindkraftverk Sverige måste ha för att kunna täcka hela sitt energibehov med endast vindens hjälp. Det är antingen så självklart eller en ren faktafråga då det endast finns ett rimligt svar som man inte kan ändra på. "Varför behövs det X antal vindkraftverk för att försöja Sverige helt och hållet med energi?" "Jo, Sverige producerar 370 TWh energi varje år och varje vindkraftverk producerar 6 MWh varje år, så det är bara så." Som sagt, en väldigt givande konversation. Jag blir dock helt förbytt på naturkunskapen. Jag blir vild och rycker i mitt hår samtidigt som jag hoppar på ett bord och skriker ut mina åsikter. Typ. Jag som går teknisk linje borde inte agera så. Jag borde tycka att allt som inte går att bevisa med hjälp av siffror eller formler är lika mycket värt som en använd kondom. Som om detta inte vore nog så kan jag berätta att jag har ännu sjukare fantasier. Jag tycker till och med att det är kul!

    På dagens samhällskunskapslektion hade en elev med sig en dokumentärfilm som tog upp hur samhället tänker. Sedan hade vi ett litet samtal om hur samhället är och hur vi ska göra för att tänka i nya banor och få snilleblixtar värda att pryda historieböckerna om några år. De flesta verkade tycka att det var lika tråkigt som jorden är tung. Det endast jag och en till snubbe som fann det intressant. Den andra snubben var eleven som hade fixat filmen och faktiskt även höll i lektionen.

Det har inte hänt något vettigt alls i dag. Något som dock är häpnandsväckande är att vi inte har några läxor! Dock så har vi tre prov, en uppsatts och en redovisning de kommande två veckorna. Men det känns ändå som semester! Jag förstår inte vad som har tagit åt lärarna. Min teori är att de vill få oss att tro att vi slipper anstränga oss denna termin, men när de nationella proven kommer står vi där som stora fån och fattar ingenting. Lärarna vill att våra betyg ska bli dåliga!

Jag låg uppe länge i natt och läste ut Da Vinci-koden samt började på I cirkelns mitt även den skriven av den gamla uven Dan Brown. Han skriver sjukt bra. Min skönhetssömn får lida av hans talang, men det är det värt! Jag fattar inte hur han kommer på allt. Jag fattar nog inte heller hur sjukt mycket jobb det ligger bakom ett sådant mästerverk. Man blir lite sugen på att pröva själv. Fast jag är ju bara en liten ponke! Det går ju inte! Fast det hade varit underbart att slippa gå högskolan eller universitetet på grund av att man blir författare. Då kan man jobba vilken tid på dygnet man själv behagar. Ingen dum chef som skäller på en. Kanske en och annan tjurig förläggare, men de går säkert att mjuka upp med några biskvier. Om jag skriver en bok ska jag min pseodnym vara Ponke Ponksson. Eller kanske inte, då kan jag ju inte ge mig ut på PR-turneer och tjäna pengar på så vis. Då kommer ni få veta mitt riktiga namn och få se mitt tryne!

    Nu har jag blivit helt sinnessjukt besatt av denna tanke så jag måste göra den till sanning. Vad som kan sätta stop för mitt storhetsvansinne är nog att jag är ganska lat, fast jag ska övervinna det! Fantasin är det inget fel på. Jag är själv stolt över att jag har producerat (för) många blogginlägg som inte inehåller samma ämne under den tiden jag har varit en bloggnörd.

 Det är bra att ha stora planer när man är liten!