Under helgen gick min underbara vän, följeslagare och medhjälpare miniräknaren TI 83 PLUS sönder. Den ville inte starta när jag skulle greja med den. Jag försökte med flera olika upplivningsförsök, bland annat hjärttransplantion (batteribyte), TI 83 PLUS var ändå lika levande som en människa som precis har luktat på mina fötter. Jag tror att miniräknaren tog självmord efter för mycket press och jobb. Jag sörjer och ska inte behandla min nya vän på detta viset. Jag ska bara mata in enkla multiplikationstal och låna mina vänners räknare när en längre uträkning krävs.

   Som tur är fick jag ut en sprillans ny kompis helt gratis på garantin. Jag ska döpa och dyrka den.

Jag har svårt att själv bestämma mig för att jag ska klippa mig så därför är det alldeles utmärkt att mina vänner av det andra könet berättar för mig när mitt hårsvall ser ut som ett buskage istället för gyllene lockar. I dag var en sådan dag då de sa till mig att mitt hår behöver klippas. Det är alltid lika läskigt för mig att lämna mitt hår i någon annans händer. Speciellt om de är lika gamla som mig och saknar frisörutbildning, men de klipper håret gratis och jag gör allt för att spara pengar!

I dag hade klassen CAD-teknikprov. Det gick käpprakt åt helvete för majoriteten av klassen. Vi har gett svordomar som "VAD I HELVETE!" och "FAAN" ett ansikte. Så ofta som vi svor har det aldrig svurits förr. Vi får alla en enkel biljett till helvetet om vi fortsätter att svära på detta ohyggliga sätt. Provet var inte mänskligt!

Jag har många gånger berättat för er om hur underlig min naturkunskapslärare är. Det beror inte bara på att det är omöjligt att få bättre betyg än G utan även på att hennes svenska verkar tillhöra en asylsökande afghan. Citat från ett papper om ett grupparbete vi fick i dag: "vi träffas där obs! starttiden". Hon tror att hon är en allsmäktig guru som kan ändra skrivreglerna ostraffat.

Nu ska jag göra något annat än att sitta här. Jag funderar på att läsa igenom texterna om Illiaden och Odyssen som vi ska ha prov på i morgon så jag vet vad jag ska svara på frågorna. I morgon är det även en schemabrytande aktivitet på eftermiddagen i form av besök av olika företad. Jag ska till en advokatfirma. Det verkar inte vara så många som ska dit så jag kommer nog troligtvis bara stå i ett hörn och se missanpassad ut bland alla stiliga jurister.

Nästan varenda svensk som har tillgång till en dusch sjunger samtidigt som man står i duschen och blir ren och fin. Även den sämsta sångaren som skulle få Kishti Tomita att tappa sin indiska prick i pannan tar ton och sjunger ut som en kvittrande fågel en daggdränkt sommarmorgon. Vattnets temperatur spelar en stor roll för i vilket röstläge man sjunger i. Om man duschar varmt och sjunger dödsmetal i de mörkaste tonart och någon vill vara rolig och kopplar bort varmvattenberedaren så ändras tonläget helt plötsligt till en falsett som skulle kunna spräcka glas. Om man tvärt emot duschar kallt och vattnet blir varmt övergår operan man sjöng på till en ohörbar kombination av frustningar.

    Många forskare har slagit sina klocka huvuden ihop och försökt komma på vad som ligger till grund för detta fenomen men frågorna blev aldrig svar. Jag har en egen teori om denna företeelse. Jag tror att ändringen i temperaturen orsakar chocker i hårrötterna. När alla hår på hela kroppen ställer sig i givakt samtidigt blir det en sådan chock för resten av kroppen att blodet inte hinner transporteras till alla organ och förse dem med syre. Kroppen prioriterar att förse hjärnan med syre först av allt, och då blir stämmbanden utan denna värdefulla atom och på så sätt blir rösten lidande.

I går lekte jag med mina tre vänner som jag har känt större delen av mitt liv. Vi vet precis allt om varandra. Vi vet hur många sprickor de andra har i sina naglar och alla varandras sjuka fantasier. Inget lämnas åt slumpen! Våran interna klubb kan stå emot allt fast vi inte hinner träffas mer än några gånger i veckan, tack skolan! Men i går lekte vi hela natten lång. Först drev vi omkring i samhället och gjorde små avstickare in i värmen innan vi slog oss till ro vid en lekkamrats X-box och tillbringade hela natten där och försämrade våran förmåga att tänka logiskt. Våran fysiska status försämrades lika mycket som en elitlöpares tid på milen efter att löparen har brutit båda benen. Efter att ha dödat varandra extremt många gånger blev klockan ett och vi skilldes åt i nattens dunkla mörker. När jag kom hem däckade jag som om strandad blåval.

När jag slafsade i mig frukosten läste jag i tidningen att en färdedel av niorna inte är behöriga till gymnasiet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Stolarna är för hårda! Ingen vill gå till skolan med vetskapen om att när skoldagen är slut så är rumpan full av blåmärken och skavsår. För att slippa denna olidliga smärta som orsakas av skolans hårda trästolar som fanns redan långt innan vår tidräkning började är det enda sättet att skolka. Då sänks betygen som ett skepp som saknar botten. Borde inte skolans personal ta sitt ansvar som vuxna och se till att eleverna vill gå till skolan? De säger att mobbningen är orsaken till att frånvaron blir högre och högre för var dag som går, det är fel. Lyssna på oss elever och skaffa fler skolsköterskor vars specialitet är söndersargade rumpor!

    Jag vågar nästan lova med hundraprocentig säkerhet att antalet IG-barn kommer bli färre och färre allt eftersom skolorna skaffar skönare stolar!

Ända sedan en klasskompis visade mig en youtube video på Dax Flame har jag varit fast. Det är en sextonårig ungkarl med ADHD som för en videodagbok. Han berättar precis allt i den; hur han kämpar med sina kärleks- och kompisbekymmer, hur han blir utskälld på idrotten och hur han snor en Ipod. Men framför allt; hans underbara lösning på hur det ska gå för oss, jordens invånare, år 2011 då, enligt honom, vi måste leva under vattnet, det är The Convinent Truth. Han är en förnuftig ung man med fina jeansshorts. Jag tror att Dax kommer gå långt som både klimatforskare och programledare. Jag brukar vara tolerant när det gäller andras åsikter, men ni måste älska Dax! Om ni får en sjuk fantasi och tycker att han är en dåre utan dess like blir jag väldigt sårad i egenskap av hans största fan. Jag börjar redan nu känna hur tårarna lämnar mina ögonhålor och glider ner på mina kinder. Det svarta tangentbordet blir blött, mina fingrar slinter. Det är bäst för oss alla att jag inte skriver mer nu, jag återkommer i morgon om jag har hämtat mig från denna sorgens dag. Jag rekomenderar er att titta på filmen eftersom detta är något vi alla kommer att råka ut för. Vi måste vara förberedda på vad som väntar när atmosfären är så full av koldioxid att all värmestrålning reflekteras tillbaka till jorde i stället för att lämna den. 2011 är året då vi går under, bokstavligen talat.

Det skulle ha varit trevligt att leka med några vänner men det känns som om jag ska somna om några sekunder. Jag misstänker att mina klasskompisar stoppade i ett helt paket sömnmedel i min mjölk under lunchen och nu börjar effekten kännas av. Min trötta hjärna kom på att jag inte har skrivit en total återgivning av min dag på länge, så det ska jag göra nu!

Vaknade strax innan klockan åtta av att hunde skällde och ville ut och leka med pappa i snön, men han skulle till jobbet så hunden gick och la sig i stället. Jag gick upp ur min varma säng och lagade gröt. Jag gick till bussen och blev en snögubbe på köpet. Jag tinade upp på väg till skolan och gick till matematiken där vi för några lektioner sedan började med B-kursen. I dag räknade vi ekvationer. Ganska roligt om man jämnför med areor och skalor. Efter matten hade vi teknikprov i aulan. Det gick häpnandsväckande bra och vi fick en jättelång matrast! Det serverades potatisbullar och blodpudding! Jag älskar blodpudding och jag förstår inte varför det är så hatat av de flesta. Troligtvis för att ordet "blod" finns med i maträttens titel. Döp om den till chokladpussing i stället och alla kommer sluka den med stor aptit. Efter att lunchen hade slunkit ner i magsäcken gick vi till engelskan och tittade på filmen "American History X". Den handlar om ett gäng nynazister som bankar svarta ännu svartare. När vi hade tittat lite på film gick vi till svenskalektionen och tittade på ett program om, tja, någonting. Jag satt mest och lekte med ett par tjejer och läste. Mycket trevligare än att se på när en gubbe berättar om hur de gamla grekernas teatrar var uppbyggda. När sömnpillerlektionen var slut gick alla hem och levde lyckliga i alla sina dagar.

När jag tittade ut ur fönstret och upptäckte att snön låg som en matta över marken och mer var på väg ner så kom jag på att jag har teknikprov i dag. 42 sidor med extremt tråkigt innehåll. Så tråkigt att jag bara har läst det en gång, och då låg jag och tänkte på annat samtidigt. Men jag tror att det kommer gå bra ändå, annars har jag överskattat mitt minne.

Jag vill inte skryta, men jag vet nästan med hundraprocentig säkerhet att bussen inte kommer komma i tid i dag. Det innebär att jag och mina kära resekamrater får stå på busshållsplatsen med snö upp til hakan och försöka hålla värmen genom att ha nära kroppskontakt. Min matematiklärare kommer troligtvis förlåta oss för att vi måste gå till skolsköterskan i stället för att gå på hans lektion på grund av förfrusna fortplantningsorgan och låg känsel i alla kroppens delar.

Jag var precis med om en mycket irriterande händelse som påverkar mitt psyke negativt och jag blir nästan lite manodepressiv. Jag satt på toaletten och höll på att tömma gårdagens mat som var i tarmarna och ville ut i det fria. Mycket hade lämnat min kropp, men det kändes som om det var mer som var på väg ut. Jag satt och tryckte över min egen förmåga, men det ville sig inte. Det är jobbigt att känna sig skitnödig när det bara är falskt alarm.

Sanningen är sagd!