Jag och min moder hade bestämt oss för att gå upp tidigt och åka till Gekås i Ullared och shoppa som vilda fjortisar på en rea. Våra planer gick dock i stöpet på grund av en storm som ska döpas till ett namn på S drar fram över våra öppna landskap. När jag gick ut och hämtade tidningen var det nära att jag blåste iväg. Undrar hur det ska gå för hunden? Om vi duschar henne innan hon ska ut och rastas behöver vi nog inte torka henne!

Jag vaknade strax innan klockan 06:00 och klockan 07:15 övervägde jag sannerligen att gå upp ur sängen eftersom att jag var pigg som en lärka. Jag tog dock mitt sunda förnuft till fånga och låg kvar i 75 minuter till.

Solen skiner samtidigt som taken blåser bort på alla grannars hus. Jag trodde att det alltid regnade när det stormar. ´

Håll i hatten om ni ska ut i ovändret!

Dagen bröjade med en alldeles underbar och välförtjänt sovmorgon som alla i klassen älskar. Första lektionen var matematik då vi mest satt och samtalade om allt annat än matematik och siffror. Sedan hade vi teknik då vi läste bok och tittade på en film om Leonardo da Vinci. Det är svårt att fatta hur mångsidig den snubben var. Han dominerade allt från anatomin till krigskonsten och måleri. Han var ett geni. Efter den långa lektionen var det lunch! Det blev konstigt nog pasta och biff istället för soppa som det brukar bli på fredagar. Jag lassade på ett rejält stycke mat och när jag sedan hade tagit omback hann jag inte äta upp eftersom matsalen stängde. Jag tror att mattanterna är med i ett hemligt sällskap som planerar att befria alla djuren från djurparken och göra skolmat av dem istället. Undrar om elefant och spindel smakar gott? Troligtvis inte godare än zebra! Efter att ha lämnat matsalen gick vi till aulan där vi skulle ha ett hörförståelseprov i engelska. Det gick käpprakt åt helvete eftersom aulan är stor och läraren behövde ha stereon på högsta ljudnivå för att ljudet skulle sprida sig över hela aulan. Ljudet brusade och de flesta hörde inte mycket av det som sades. Efter det misslyckade provet hade vi svenska och vår lärare var på topp. Han vägrar att uttala engelska ord så han säger hot mail (hot som i "jag ska döda dig din jävel!") istället för hotmail. Istället för att säga snabelA säger han krullalfa. En riktigt soft kille vi har till lärare. Efter skoldagens slut orkade jag inte göra något vettigt så jag tog bussen hem och degar mer än aldrig förr i vetskapen om att jag inte behöver plugga i helgen!

I går kväll satt familjen och åt middag. Jag berättade att jag hade fått tillbaka två prov jag inte hade pluggat på och resultaten var MVG och 63 av 70. Mamma ittade på mig och sa att jag borde plugga istället för att slöa. Sedan visade det sig att hon trodde att jag sa VG. Det känns skönt att min mamma tycker att det är dåligt att jag får VG! Det känns också skönt att hon blir gladare när min lillebror får G än när jag får MVG. Han är inte så bra i skolan, min lillebror.

Det finns dagar då man inte känner för att ta på sig något vettigt på kroppen utan bara komma till skolan som den slusk jag är inombords. I dag är en sådan dag för mig. Jag har på mig mina mjukisbyxor och en tröja som jag kan mysa i hela dagen. Jag har dock en liten fundering och den är varför de flesta tjejer tar på ens rumpa när man har mjukisbyxor? Ser den ut som en god lakritsbit eller är det en inlärd reflex? Jag blir aldrig klok på tjejer. Ni har så många underliga saker för er.

Jag är äntligen klar med min uppsatts om boken Lars Hård av Jan Fridegård. En riktigt dålig bok som jag ändå lyckades skriva 8,5 sidor om. Rekomenderas inte till dig som vill göra något vettigt av din fritid. En av mina vänner frågade mig precis vad man skulle skriva om förutom ett referat. Alldeles utmärkt med tanke på att uppsattsen ska vara inlämnad i morgon! Studieteknik my ass!

Det sista jag rörde ihop i hopp om en någurlunda uppsatts blev en av ljusglimtarna i uppsattsen. Lillgammal, jag? Döm efter egen förmåga:

Jag tycker att samhället är för stressat och att vi har för mycket krav på oss. Jag tror inte att pressen som vi känner kommer avta allt eftersom vi blir äldre och mer erfarna. Jag tror att så länge samhället utvecklas kommer också kraven, stressen och pressen öka. Efter att ha läst boken om Lars Hårds liv så får jag en känsla av att samhället och befolkningen i Sverige inte var lika stressade och fullproppade med press från topp till tå som de flesta är i dag. Så vill jag även att det ska vara i dag. Skolan skulle ha varit roligare om man inte skulle ha haft flera prov, inlämningar och läxor varje vecka. Det känns som om fritiden ligger långt fram i tiden. Det sägs att tonåren är det bästa tiden i livet men med alla krav som tynger ner oss så längtar jag till pensionen då alla accepterar att man går och släpar fötterna efter sig eftersom livet dittills har varit en lång dragkamp mot att inte gå in i väggen och att inte förlora förståndet av all fakta som bokstavligen talat trycks in i våra hjärnor som om vi vore superdatorer för miljontals kronor med oändligt många gigabyte minne. Med denna argumentation stärker jag alla gamla gummor och gubbar som sitter i sina gnisslande gungstolar och rullar tummarna påstående om att det var bättre förr.

    Jag tror inte att jag skulle trivas med de faciliteter som fanns i början av 1900-talet eftersom jag är van vid så mycket många saker som inte fanns då. Den goda maten hade jag absolut saknat efter att ha ätit potatis och salt fläsk varje dag i flera veckor. Jag hade troligtvis tyckt att det skulle ha varit jobbigt att leva i ständig fattigdom som Lars gör. Jag tror inte att det är många som vet hur det känns att inte veta om man ska kunna skrapa ihop tillräckligt med pengar för att få råd med mat under morgondagen. Det är inte längesedan det var en stor del av den svenska befolkningen levde hela sitt liv i stor fattigdom. Det låter som om det hade hänt långt härifrån och för en länge sedan.  

    I dag jobbar vi för mycket, tjänar för mycket pengar och äter oss till döds. Förr var rikedom sällsynt och man svalt ihjäl. 

Då var ännu en lång och tröttsam skoldag till ända. Jag har inte lärt mig något vettigt i dag. Våran matte-/fysiklärare är i Paris så vi har vikarier, och de är alla lika dryga som YES-diskmedel. Jag ska alldeles strax ut och ta en springtur och sedan ska jag tillbringa resten av kvällen vid datorn där jag ska skriva färdigt svenska- och teknikuppsattsen om boken Lars Hård. Hitils är den 7,5 sidor och jag förstår inte hur den har kunnat bli så lång! Makalöst är ordet! Något som inte är lika makalöst är att jag måste bege mig här ifrån om jag ska hinna med något av det jag har planerat i kväll. Ni som har hängt med ett tag i bloggen vet att jag brukar skjuta upp övningar till prov och uppsattsskrivningar till den sista dagen. Det ska jag bli bättre på att inte göra!

Jag kom precis på en grej jag är mäkta stolt över! Jag slog armhävningsrekord på idrotten i dag! Sju stycken äkta armhävningar! Det är power! Det är min nakna power som gör mig så kraftfull!

Oj! Ponkebloggen har haft en ofrivillig paus på grund av ett ständigt krashande internet. Jag har fortsatt att hålla kvar min pluggningstaktik "att inte plugga någonting och ändå få högsta betyg" med lyckat resultat. Jag har fått reda på vilka kurser jag ska välja mellan till nästa läsårs inviduella val i skolan. Jag var ínne på att välja biologi A + B om jag skulle vilja bli läkare, fast jag bestämde mig för att skita i biologin eftersom det är så fruktansvärt trist. Kanske väljer jag en kurs då man får lära sig hur det går till att starta företag och driva dem. Man får även starta ett helt eget företag och behålla pengarna man tjänar!

I dag firade mamma och pappa sin 15åriga brölloppsdag så familjen tog varandra i hand och gick till en grekisk resturang. Dyrt, men smaskigt! Pappa blev jätteglad när han fick punga ut med 917 kr för en måltid.

Jag orkar inte skriva något normalt nu eftersom jag ska lägga mig i min säng och ligga och läsa till mina ögonlock blir förlamade av trötthet. Det är en bra övning inför att lära ögonen att fungera utan att vara fuktiga. Det skulle ha varit väldigt kul att inte behöva blinka. Tänk så många timmar man blinkar bort på en hel livstid! Dagens fundering: Registrerar hjärnan vad man ser om man sover med öppna ögon? Kan man sova med öppna ögon?

I går när jag gjorde mig i ordning inför föregående inläggs strapatts så skulle jag ta på mig ett par byxor som passade mig utmärkt innan jul. När jag skulle knäppa dem så märkte jag att de var grymt små i midjan. Jag lyckades knäppa den nedersta gylfknappen, men sedan gick den sönder. Precis som knapparna gör i filmer när någon har ätit för mycket. Jag undrade vad som stod på så jag gick ut och frågade mamma om hon hade krymp byxan i tvätten, men så var inte fallet. Jag gick till vågen i morses och trodde inte mina ögon. Jag har gått upp fem kilo sedan nyårsdagen. Fem kilo på tolv dagar! Det är skapligt. Jag har varit underviktig i hela mitt liv, och när jag helt plötslig börjar äta över 4000 kalorier om dagen och bytte ut alla matvaror mot de fetare varianterna så ger de en viktuppgång på nästan ett halvt kilo per dygn. Jag trodde inte att det var fysiskt möjligt. Jag har inte märkt något själv. Jag har heller inte lagt på mig mer fett än vad jag redan hade så jag undrar var all mat har tagit vägen? Nu väger jag 55 kg till mina 179 cm, så mycket har jag aldrig vägt förut. Jag är stolt!

   En nackdel med min viktuppgång är att mina kläder blir för små... Hädanefter måste jag köpa tonvis med kläder för att slippa gå naken i skolan. Det kommer bli dyrt. Jag hoppas att mina föräldrar kommer sponsra mig med några ören.

    Ni tror säkert att jag har varit ett litet anorexiabarn eftersom jag väger så lite. Men det har jag inte! Jag har ätit över 2500 kalorier varje dag och nästan aldrig varit hungrig. Ni tror säkert också att jag har suttit hemma och räknat kalorier, men det är sådant jag har min dietist till.

    Jag kan inte påstå att det är kul att vara underviktig av olika anledningar. Dels för att folk tror att jag har anorexia. Dels för att man är körd i närkamperna i fotboll eller någon annan bollsport på idrotten om man möter en motståndare som väger 20-40 kilo mer än en sjäv. Det är även lite pinsamt att väga mindre än de flesta jämnåriga tjejer eftersom män/ponkar ska vara stora och starka, men det verkar inte vara något problem på tjejfronten ändå.

    De flesta klasskopmisar brukar bli förvånade när jag som är smal som ett snöre käkar 8-9 potatisar, två fiskpinnar, tio bitar falukorv och några deciliter morötter samt sex deciliter mjölk. Men de fattar åtminstonde att jag inte har någon ätstörning, vilket läkarna inte gör. De skickade mig till en psykolog och det var väldigt kul att se hur hon reagerade när jag berättade att jag äter som jag gör. Hon hade ju förväntat sig att möta en anorektiker men så träffar hon en ponke som äter som en häst. Det är mitt kall att knäcka psykologer som har förutfattade meningar om små ponkar!