När det var mörkt och kallt ute var det dags för hunden att gå ut på en promenad. Till vanligheterna så brukar mammsen skicka ut mig med skrället, och så skedde även denna mörka och regniga afton. Jag har så mycket livserfarenhet att jag bestämde mig för att inte gå i skogen utan istället gå på vägen. Efter några hundra meter tog belysningen slut och vi vandrade i ett konstant mörker. Då blev hunden rädd. Hon sökte skydd bakom mig och förmodade att jag skulle skydda henne mot vad som tänkas kan komma ut ur skuggornas hemska värld. Det är synd att en schäfer och vakthund ska vara så feg. Inte hade hunden varit till någon nytta om det hade hoppat fram en galen mördare ur diket. 

Visste ni att reflexen uppfanns efter att en snubbe hade varit ute och kört bil sent en natt. En katt sprang ut på vägen och föraren lyckades undvika kollision på grund av kissemissens lysande ögon som reflekterade tillbaka billyktornas ljus. Föraren åkte hem och uppfann reflexen så nu slipper vi gå osedda i mörkret! 

När jag stod i busskuren och väntade på bussen som skulle ta mig in till staden och de prover jag skulle ta hade en snubbe vid namn Tobbe vägarna förbi busskuren. Vi snackade lite och med en gång när han hade gått så kom en annan kändis som skulle in till staden. Bakom mig på bussen satt det två riktiga A-lagare. Deras hygien var i klass med ett kadaver och hur deras hår- och tandvård såg ut ska vi inte prata om.

   När bussen äntligen hade kommit och jag hade tinat upp var jag tvungen att bege mig ut i regnet för att ta mig till provtagningen. Jag behövde inte vänta länge innan jag fick betjäning. Först fick jag blåsa i ett rör som mätte hur mina lungor fungerade. Sedan fick jag ta en luftvägsvigande medicin och blåsa igen. Hon som hjälpte mig sa att det var bra, när hon visade värdena längst åt höger. De andra värdena som visade 77% och 90% sa hon inget om. Jag tog även blodprover.

   Efter jag var klar där gick jag och köpte linser och fiskmat. Sedan hade jag 40 minuter till godo innan bussen skulle komma. Då traskade jag omkring och tittade i skyltfönster. När jag gick där och samlade mina krafter för att inte blåsa bort träffade jag en gammal klasskamrat. Vi pratade lite och det visade sig att hon hade varit och jobbat på ICA sedan klockan sex i morses. ICA utnytjar småttingar.

   Jag träffade även en snubbe från min nuvarande klass och såg en tjej från min gammla. Det är mycket mystiskt att alla dessa personer var ute på staden idag.  

Nu är jag iordninggjord och beredd att möta allt som kommer i min väg. Jag har absolut ingen lust att göra det. Det är ett ordentligt ruskväder ute och jag hade hellere stannat inne istället för att åka till staden och ta prover. Till råga på allt så blir det en sen lunch på grund av att bussbolaget inte har försett min lilla by med tillräckligt många bussar. Vi får väll se om jag har tillräckligt med fettreserver för att överleva denna pers.

Den första höstlovsdagen vaknade jag upp med ett ryck klockan sju. Jag gick upp, läste tidningen och såg att MC-gänget Bandidos håller på att etablera sig här i Borås. Om de kommer hem till mig ska de få se att motorcykelknuttar med ölmagar inte är välkommna! Efter ett tag tog jag mig i kragen och tog på mig träningskläder och sprang ut i regnet. Hela jag blev blöt. Först trodde jag att jag hade kissat på mig, men det visade sig att regnet hade trängt in till mina kallsonger. Vänster häl gjorde ont det mesta av tiden. Dumma dumma idrottslärare! Jag vill ha mina löpardojjor nu! Du har haft dem i ditt våld i sex veckor nu! När jag kom hem var jag så hungrig att jag mådde illa. Det beror nog på att jag inte är van vid att träna på fastande mage längre. Det satt mycket fint med en tallrik gröt och ett glas mjölk efteråt!

Halv ett tar jag bussen till staden och ska ta prover och göra ett lungfunktionstest. Jag får se vad jag kommer fördriva tiden med mellan att jag är klar på sjukhuset och tills dess att bussen går.