Hade precis torkat av fötterna efter ett skönt fotbad när jag kom på att datorn stod på. Så kan det ju inte vara, tänkte jag. Så jag slet mig från TV-soffan för att göra en insatts för miljön! Pappa hade precis suttit här och jobbat, så miljön led inte i onödan, och det var ju tur. För mina barn ska inte bo i ett betonglandskap och mopedtrimmning som största nöje! De ska vara skogsmullar som kan hitta i skogen utan karta och kompass. Fast iochförsig; jag kan ju inte bestämma över mina knattar.

Måste skynda tillbaka till TVn. S.W.A.T har nog börjat igen. Ganska dålig film egentligen, men jag måste ju se slutet!

Nu när jag är tillbaka från pensionärslivet kan jag raportera att det inte händer så mycket. I torsdags slöade vi. Jag och morfar tittade på Tour de France. I fredags var vi på Seatons kulle. Det stod ett gigantiskt jaktslott där en gång i tiden, det brann ner, men det gjorde inte den vidunderliga utsikten. Lördagen och söndagen tittade vi på touren och fikade och, som de andra dagarna, så lirade vi kort. Nu är jag en riktig korthaj, ska ni veta.

Mormors syster, alltså mammas moster, bor inte så långt ifrån där min mormor och morfar bor. Hon är blind. Och det är jävligt synd, för hon är fruktansvärt snäll. Hennes man dog i cancer för några år sedan, och sedan dess har hon bott ensam och klarat av allt som det innebär. Det är fantastiskt egentligen. Hon lagar väldigt god mat. Utan att använda några mått för att veta så hon har tagit rätt mångd kryddor eller klockor så hon vet när den är klar. Det är sjukt egentligen, att hon klarar sig så bra. Hon köpte en husvagn till mormor och morfar, hon ska ge mig och bror min våra körkort. En snäll gammal gumma.

Appropå saker och ting så kom jag på att vi har hämtat vår nya bil idag. Den har gott om benutrymme och man sitter väldigt bekvämt. Utmärkt fordon.

Vällgödd, tjock och glad! Trevliga dagar hos mina pensionärer till morföräldrar. Mormor lagar en utsökt mat. Den slår all resturangmat tillsammans. Jag vet inte om ditt barnbarn alltid går upp i vikt när han/hon har varit hos dig, Lisbeth. Men jag gör iallafall det varje gång jag är hos mina morföräldrar. Jag kännde mig inte direkt till nytta när jag var där, men det är väll så det ska vara. Vaknar på morgonen och ska duka fram frukost. Hinner knappt börja innan mormor är där och hjälper mig. De packar på mig med mat, speciellt morfar. Han tycker att jag ser ut som en sparris så han vill att jag äter gigantiskt berg av mat. Speciellt potatis. Han sa att potatis är hans liv. Ett bra liv, tycker jag.