Nu visade det sig att lillebror och hans vän hade barrikerat den ena TVn och tittar på en dålig film. Jag tycker nog den är dålig för att jag och några vänner tittade på den varje dag efter skolan i tre veckor när den var ny. För tre år sedan. Mammsen och pappsen har nallat den andra TVn och tittar på del två i en serie jag inte såg den första delen på. Det var inte vad jag hade räknat med. Jag lyckades spara en ruta choklad tills imorgon om det skulle vara så oturligt att ingen styr kosan in till staden.

52 läsare på bloggen hitils idag. Tre som har röstat på omröstningen...

Lillebror har en kompis här som ska sova (?) här i natt. Jag får hoppas att John Blund kommer och besöker mig ändå. Annars få jag väll ta mitt BMI värde och skrämma dem. Eller kasta in några serietidningar. Eller använda öronproppar. För sova ska jag göra! Och nu ska jag mata fiskarna! För de är hungriga, men det är inte jag. För jag åt precis hemagjor pizza. Det var riktigt gott det! I kväll blir det choklad för hela slanten. Jag har bara tre rutor kvar. Det gör mig ledsen. Jag gillar ju choklad. Jag får hoppas att mer choklad kan införskaffs imorgon. Annars svälter jag nog till döds, och då blir det inet mer bloggande för min del. Så choklad måste jag ha!

Jag tänkte att jag skulle låta Bj få sova länge utan att väcka honom idag, så jag ringde honom inte förrän klockan närmade sig ett. Hans broder svarade och sa att han inte var vaken. Men han väkte den lilla kraken. Bj kom upp med boken han lånade av mig för några månader sedan, och efter det gav vi oss ut på en förevningsturne i vår lilla by.Vi träffade på Kalle och Tobbe och lekte lite med dem. Tyvärr så missade jag Tour de France. Vi gick till dagiset och åt krusbär samt gungade på lekplatsen.

Nu är ponken alldeles ensam hemma. Mamma väckte mig och sa att hon och pappa skulle ut i skogen med hunden och plocka svamp. Då blev jag så chockad att jag gick upp. Det gjorde bror min också. Sedan gick han ut. Så nu är jag alldeles ensam här inne. Inte ens vekthunden är hemma! Det är läskigt. För tänk om det kommer en galen mördare som vill komma in i huset. Om då hunden hade varit hemma hade hon skrämt iväg den dumma mördaren. Men nu är det jag som vaktar huset, och för att beräkna mina chanser att mota ut en mördare ur huset så räknade jag ut mitt BMI. Först gick jag och vägde mig. 51kg. Bra, tre kilo upp sedan jag åkte på språkresa! Mitt BMI blev 16,1. Så jag är tydligen underviktig. Fast det visste jag redan, så som läkarna håller på och klagar på mig. Men fan, jag äter så gott jag kan. Min lilla ölkagge växer sig väll snart till två meter i diameter om jag aldrig blir frisk. Jag kom fram till att mina chanser att stoppa en galen mördare med pistol är ganska minimala. Äsch, jag får sattsa på att fly för allt vad jag är värd.

Undrar vad mina föräldrar tror om mig nu när jag har varit inne på en massa sjuka viktminskningssidor för att hitta en bra BMI-räknare?

En dag utan choklad är som ett svettigt träningspass utan en dusch!