Jag vaknade för tidigt av att min urinblåsa var på väg att explodera. Jag orkade inte gå upp och kissa så jag låg kvar i sängen till klockan slog halv åtta. Det kändes som om Niagarafallen rann ur mig. En mycket befriande känsla.

    Jag gick upp, tog en banan och ett glas mjölk och satte mig här. Aha, tänker ni, du äter ingen frukost! Men det gör jag visst det, fast jag tänkte göra det när de andra har vaknat så jag får lite sällskap. Jag satte mig här och fixade över bilderna till Photoshopdatorn. Jag ska försöka förbättra de sedan. Eller kanske inte alla, då blir det ett väldigt stort projekt. Men nu märkte jag att alla bilder inte har överförst, så nu måste jag starta om den andra datorn igen och försöka på nytt. Tänka sig vilka problem vi har i detta landet.

Nu är det så att våran familj har två datorer. Oftast är det bra, till exempel så slipper jag och bror min dra kniv när vi ska sitta här. Men det finns nackdelar. När man tillexempel har tagit 341 bilder och ska scanna in dem i datorn. Mina föräldrar sa att de visste hur man tittade på bilder som var på den andra datorn, men när det väl var upp till bevis så hade de tydligen glömt det. Det är därför jag får göra ett dubbelt jobb. Fast nu är batterierna på laddning, så det får nog bli imorgon jag fixar det. Under tiden kan jag försöka luska ut hur man hämtar filer från den andra datorn. Eller någon av er kanske kan det?

Klockan 20:50: Haleluja! Jag kom på det! Eller rättare sagt; min broder visade mig hur man gjorde. Imorgon ska jag (försöka) lära mig använda photoshop och fixa till dem.

Satt och glodde lite på Tour de Fance. Det var inte så bra, för det var tempo. Inte äkta cykling med klungor och utbrytningar. Men det touren ska hålla på ända till 29 juli. Så det finns nog tid för det också.

    Efter lite tourtittande fixade jag på mitt rum. Tänkte ut och springa, men kände att jag var lite snuvig. Därför har jag förhoppningar om att det bara är en vanlig förklylning, och att halsontet försvinner med snuvan.

Sitter och äter det godaste äpplet jag har smakat på jättelänge! Utsökt! Perfekt tuggmotstånd och exelent saftighet.

Satte mig i lugn och ro i mitt ostörda rum och läste Lore of Running. Många intressanta saker i den boken. Det var en man på 1800-talet som sprang 20,2 km på en timma och två minuter utan att träna någonting alls. Det enda han gjorde var att tävla lite då och då. Och det verkar ha gått mycket bra för honom. Undrar hur bra han hade varit om han hade tränat?

Till middag blev det sill och potatis. Mycket gott! Min lilla broder gillar inte sill. Och inte äter han gröt på morgonen heller. Jag förstår inte hur det går till. Men han är ju som sagt lite annurlunda ibland. Jag får försöka fostra honom bättre.

    Efter middagen tog jag hunden och vi gick ut på en promenad i skogen. Skönt att få frisk skogsluft för en gångs skull. Skog var något England verkligen saknade, det gjorde jag också när jag var där.

Tour de France börjar snart. I London. Det förstår jag mig inte på, att en fransk cykeltävling går i England. Men det spelar ingen roll, det är ändå roligt att titta på.

Igårkväll åt vi lax. Någon sådan god mat har jag inte ätit på år och dag. Alltså tre veckor. Sedan hade bror min fixat den nya Bondfilmen, så jag och han tog oss en titt på den. När vi såg den på bio tyckte jag att den var skitbra. Nu var den inte alls så bra. Mest död och förödelse.

    Imorses vaknade jag vid halv elva. Jag hade tänkt då upp halv nio. Nu kommer jag nog inte somna så snabbt i kväll. Men ett löppass i kväll ska nog sätta sprätt på sömnen! Morgonen har jag inte gjort så mycket vettigt på. Tittat lite på Live Earth galan. Nu ska jag dra mig här ifrån och läsa ur Lore of Running. En underbar bok kan jag lova. Nästan tusen sidor. Bara om löpning. Himmelriket!

Jag har små och söta misstankar om att jag är tillbaka där jag började. En förjävlig förkylning och sedan stannar bara halsontet och hjärtontet kvar. Fy fan! Fast nu ska jag skita i skiten och träna så jag slipper bli en soffpotatis igen. Fast jag får väll skylla mig själv. Var ju ute och sprang i Hastings på språkresan i bitande blåst på kvällen i tre och en halv timma. Jag var ganska nerkyld efter den springturen. Fast det var ganska kul. Eller, det var mest läskigt. Sista hälften var jag helt ensam i en stor stad med läskiga personer som glodde och skrek efter mig. Det var en tjej som började springa bredvid mig och sa: "Running is sexy, isn´t it?" Men fan, jag är glad att ingen mördade mig, för det var jävligt läskigt att springa omkring där precis innan elva på kvällen. Jag försår varför STS hade som regel att man inte fick vara ute ensam.

Jag fick ett brev från sjukhuset om att jag ska dit igen. De ska visst undersöka om jag har borelia och några andra sjukdomar. Så de är kanske något på spåret. Det är ju duktigt. Det var ju bara tio månader sedan jag blev sjuk...

Förmiddagen tillbringades vid datorn och ur högtalarna flödade Queenmusik som jag fyndade (?) i London. Jag fyndade även tre mycket spännande löparböcker, Lore of Running, Ultramarathon man och Paula Radcliffs självbiografi. En tavla och en teckning på Freddy Mercery. Köpte även en parfym för 328 kr på flygplatsen. Jag trodde inte att jag var så lättlurad! Iallafall; Hela kompisgänget kom förbi och drog med mig ut. Vi traskade omkring och sedan gick jag hem och åt spaghetti och köttfärssås. Husmanskosten har jag verkligen saknat! I eftermiddags visade jag korten och filmen för mina söta föräldrar. Bror min försvann innan dess, får väll se om han vill se dem senare. Nu håller jag på med ett omöjligt uppdrag: Att skriva en rubrik till alla 341 korten! Är inte ens halvvägs, men det ska gå!

Idag vaknade jag klockan sex av någon märklig anledning. Eller kanske inte så märklig. Vi gick ju alltid upp klockan sju engelsk tid när vi var på språkresan. Och när klockan är sju i England är den sex här. Kroppen har väll blivit inprogramerad på det. Gick upp och åt gröt! Härlig, saftig, rinnande havregrynsgröt med mjölk! Det har jag värkligen saknat under veckorna i England. Mjölken vi hade där innehöll 10% socker. Inte så gott. Appropå socker. Jag har faktiskt blivit sockerberoende. Det är inte så konstigt eftersom allt jag åt innehöll socker. Jag ska aldrig mer äta godis, chips eller smörgåsar! Det har jag fått nog med nu! När jag kom hem igårkväll blev det presentutdelning. Mamma och pappa fick var sin mugg och tonvis med te. Bror min fick deo och en engelsk brevlåda. Den brevlådan var orsaken till att jag blev stoppad i säkerhetskontrollen. Det tog mitt handbagage efter den hade blivit röntgat och så stod den bara där. Där fick jag stå och vänta och vänta. Tillslut kom en vakt och kallade med sig mig så jag fick öppna väskan. När han bad mig göra det tänkte jag säga "NO! If I do that the bomb will explode!" Fast jag ändrade mig och sa bara "OK". Han rotade igenom min väska, så nästa gång ska jag lägga mina smutsiga kallsonger överst i handbagaget. Det var hundratals beväpnade vakter på flygplatsen eftersom alla bomber com smälts av och hittats. Iallafall; jag fick en parfym av min söta broder från Sardinien. Hm, de låg i 35gradig värme när jag satt i regnet med jacka och huttrade...