Jag satt lika fint i soffan som en fisförnämnd herrgårdsfru gjorde på sin tid. Sedan så tyckte jag att det kändes obekvämt och satte mig som en hösäck som alla tonåringar som är fördärvade av CS och diverse andra datorspel samt för mycket TV-våld gör. Efter ett tag kom jag på att det inte är bra för ryggen så jag intog "Kronblomsställningen". Man ligger på rygg med händerna bakom huvudet på en träsoffa, fast jag fick nöja mig med en vanlig soffa eftersom vi tyvärr inte har en flisig träsoffa här hemma.

   När jag låg bekvämt och kände att livet lekte så kom mammsen med min samhällskunskapsskrivbok som mitt framtida prov står nedskrivet. Jag blev smått deprimerad när jag kom på att jag inte hade övat något, men efter att mamma hade förhört mig på alla de 70 frågorna hissade jag flagg och firade eftersom jag bara svarade fel på en liten ynka fråga. Det känns skönt att slippa att öva på hur samhället är uppbyggt och konstruerat.

Nu sitter jag här efter en alldeles för skön dag med trötta ben efter ett timmslångt löppass som gick i lite långsammare fart än det brukar på grund av spinningen på idrotten. Jag äter min, nu för tiden, förjävla kvällsfika. Det är helt sjukt att jag måste äta så fruktansvärt som jag gör nu. Jag bli galen på att gå proppmätt från det att jag vaknar till det att jag somnar. Det är jobbigt. Men jag ska göra allt som står i min makt för att gå upp i vikt, och det är att ÄTA! Och dricka. Jag dricker omkring två liter mjölk om dagen. Det ger en rejäl benstomme som jag kan leva livet ut på och slippa benskörhet!

Igår satt jag uppe till halv tolv och tittade på "Shall we dance". Det var en bra film, men jag fick sota för mina nattliga strapatser i morses när jag försov mig och var tvugnen att skynda mig som fan för att hinna till bussen. Det medförde att jag bara hann slänga i mig en tallrik musli i all hast. Inte bra med tanke på att jag minst måste gå upp tio kilo.

Skolan började med 90 minuter matte. Alla var sega och ingen orkade tänka så vi satt mest som apatiska flyktingar och såg förskräckt på våran lärare som berättade om när han träffade sin fru och samtidigt utformade ett problem med likformighet i ämnet.

   På CAD-tekniken satt vi och gjorde ingenting. Våran lärare förstod att vi inte hade lust att göra någonting så vi slapp att bli tillsagda för vår lathet som slog alla rekord.

   Efter lunchen då vi åt julskinka hade vi idrott. Vi spelade innebandy mot koner och cyklade spinning. Det smärtade i bröstet men det är bara att härda.

    Ingen kom i tid till naturkunskapen, som vanligt. Ingen var heller väldigt intresserad utan vi satt bara och stirrade på en prick i lärarens panna och försökte räkna alla hennes rynkor. Hon är förövrigt ganska underlig. Förra veckan sa hon att vattens kemiska betäckning var H20 istället för H2O. Idag kunde hon inte göra om x antal minuter till decimalform. Hon är bra lustig.

Nu har far min också drabbats av kräksjukan. Nu är det bara jag, lillebror och hunden som går friska. Det dröjer nog inte många dagar innan vi också dras in i fördärvet. Kanske lagom till jul. Jag käkar vitpeppar för att förhoppningsvis öka mina chanser att undvika spybaciellerna.