Efter att ha varit helt mör i kroppen efter gårdagens trängsel i affärerna så hade jag säkerligen varit en ypperligt god måltid för kanibaler i dag. Men eftersom jag inte hade någon vidare lust att sluta mina dagar efter sexton år som en måltid så höll jag mig inomhus. Den enda gången jag vågade mig utanför husets skyddande och vita väggar var när jag skulle hämta tidningen. Det regnade som i en skräckfilm och det byggde på min rädsla för att bli uppäten. Därför begav jag mig in i säkerheten och tog skydd bakom min fega schäferhund. Jag får trösta mig med att hunden i alla fall låter och ser farlig och vaktvillig ut om en hungrig kanibal skulle få syn på min kryddstarka, men ändå välsmakande, kropp.

Det var total kaos på rean igår. Det var knivslagsmål om kläderna och man var tvugnen att muta personalen för att få ett provrum. Vi ska inte tala om köerna som bildades vid kassan. Det var inte ovanligt att folk hade med sig tält och beställde pizza eller jobbade i köerna. Det var ett fruktansvärt ståhej och jag är glad över att jag och mina vänner kom hem levande. Nästa år ska jag vara bättre förberedd och ha på mig en skottsäker väst och vara beväpnad så man har en chans i slagsmålen om kläderna och platserna i kön. Jag ska även ha med mig den stora plånboken så jag kan muta personalen om ett provrum.

Detta är sanningen om mellandagsrean!