Nu har jag proppat i mig årets första julbord och det smakade mer än gott! Snart vankas det glögg, och då blir kvällen fulländad!

Jag kom precis på att jag har namnsdag idag. Jag heter ju Adam, inte Ponken! Jag fattar dock inte varför man har namnsdag. Det är ju bara en dag då ens namn står i almanackan. Det är väll inget speciellt? Jag förstår mig inte på dem som gnäller över att deras namn aldrig har namnsdag.

Nu ska jag smaska julgodis/nötter/saker.

Det är med stor svårighet som jag nu trycker på knapparna på tangentbordet. Ni undrar säkert varför, och jag kan meddela att jag inte har brutit någon lem eller något annat hemskt. Det enda som har hänt är att jag har varit på gym och pumpat armmuskler! Det var tråkigt och jobbigt, men jag ska göra allt som står i min makt för att gå upp många kilogram i vikt! Jag rodde även på en sådan där häftig roddmaskin. Jag ville så gärna slå pappas tid på 2000m, 7,52 minuter. Jag slet och kämpade men fick bara 9,01 minuter. Två ynka sekunder från att vara under nio minuter. Det var lite sorgligt, men jag har lovat pappa att jag ska klå hans tid innan sommarlovet.

Jag vaknade upp och drog upp persiennen från fönstret. Jag blev flashad. Ni som har någon dåre i släkten eller bekantskapskretsen som spelar CS är bekant med det uttrycket. Det betyder nämnligen att någon kastar en handgranat med vit gegga i så man inte kan se någonting förutom vitt. Det är dock inte vad jag menar i det här fallet. Jag syftar på att set har lagt sig pyttelite snö på marken så här lagom till jul. Det är inte mycket. Man ser fortfarande det gröna och frodiga gräset, men det är alltid något. Jag fick mig en rejäl chock och jag tror inte att jag har hämtat mig än. Jag hade tappat hoppet för länge sedan på en vit jul, men nu är den här! Men det känns ändå inte som om julen redan är här. Jag vet inte varför, men det är konstigt och mycket märkligt. Men när det vankas julmat ikväll tror jag att mina sinnen (och magen) fattar att det snart är jul.