Nu har jag gått hälften av en termin på gymnasiumet och jag har skapat mig en uppfattning om hur livet egentligen är som en stor och grotesk gymnasieelev. Det är mycket mer plugg på gymnasiumet. I högstadiet kunde man bara glassa omkring och göra de läxor som man behagade och prata mycket, och ändå få grymma betyg. Här på gymnasiet krävs det att man anstränger sig lite och gör det man ska. Ämnena är roligare här på gymnasiumet. Man får ju välja lite själv vad man är intresserad/bra/på. Då går det genast mycket bättre och är roligare. Fast i och för sig så finns det en del ämnen som är riktiga bottennapp. Det är ju i gymnasiet man bygger sin grund för vad man vill bli. Skiter man totalt i allt blir man städare men klarar man sig bra kan man räkna med bättre jobb.

    Jag märker även att studietakten är extremt mycket högre. Speciellt i matten. Nya sorters uppgifter varje lektion, känns det som. Prov och muntliga redovisningar har vi blivit överrösta med.

Nu ska jag gå och plugga engelska inför provet vi har imorgon. See you later, my dear readers!

Veckan börjar med en matematiklektion på 85 minuter. Det får mig att verkligen vakna till liv! Idag började vi med ett nytt område: rita och tolka grafer. Det verkar ganska lätt. Efter ett underbart uppvaknade så hade vi CAD-teknik i en evighet. Man blir lite dåsig när man sitter där i datasalen och ska försöka göra ritningar och vyöversikter på föremål. It´s like it was back in the hippietimes! Men efter ett sådant långt ritande har vi gjort oss förtjänta av en lunch. Idag blev det pasta med pastasås. Äter alltid för mycket med tanke på att det är idrott direkt efteråt, då vi spelade ping-pong och sprang omkring i en hinderbana. Pingisen var skoj, hinderbanan också, tog det lite lugnare på grund av min halvt havererade fot. Efter idrotten kom lektionen som vi alla hade fasat för; Naturkunskapen! Jag får hjärtklappning bara jag tänker på den. Det var nämnligen så att vi hade prov idag, men det var mycketmycketmycket lättare än vad jag hade förväntat mig. Det gick faktiskt bra, riktigt bra om jag ska vara ärlig. Biologi var ett av ämnerna jag bara hade G i i högstadiet, men jag hoppas på att höja det betyget nu. Även om det är ett helt och hållet onödigt ämne (enligt mig).

I morses vaknade jag och kännde ett sjukt stort behöv av att somna om, så det gjorde jag. Sedan vaknade jag igen och var genast mycket piggare. Fixade i det stora akvariumet, satte mig med naturkunskaps boken samt anteckningarna och började studera som en riktig plugghäst. Plugga har jag gjort mestadels denna dag. När jag tyckte att jag fick nog la jag mig på sängen med Stieg Larssons första bok och läste. Den är grymt bra. Jag längtar verkligen till lovet då jag slipper prov och läxor så jag kan ägna mig helhjärtat åt hans böcker. Efter svävandet i himmlen pluggade jag utterliggare och åkte sedan med far till hans jobb och cyklade samt rodde och badade bastu. Konstigt att man sägar bada bastu när man är på torra land. När man badar gör man det i någon slags vätska eller vätskeliknande substans. Inte i varm luft. Fast det heter kanske så på grund av att man blir så svettig så man badar i sitt eget svett.

I morses läste jag i tidningen denna kontaktannons.

"45-årig nattarbetande slarver söker någon som står ut med mig och min hund, bor i skogen 4 mil från Göteborg. Dricker, röker och svär. Lycka till!"

Maten jag åt för ett tag sedan håller precis på att bli smällt av min eminenta mage. Till hjälp har jag en TV som visar James Bond - Licens to Kill. Jag tror inte jag har sett den förut, och den verkar bra. Varje Bond-film har ju en egen låt. För det mesta brukar de vara extremt kassa, men denna gången rockade låten nästan fett! Oj, nu hör jag hur det börjar panga på TV:n, så jag måste kila! Var hälsade och ha en trevlig lördagskväll!

Jag lovar att ni kommer att trilla av stolen och slå i huvudet i golvet och svimma när ni har sett denna kille lira gitarr. Jag lovar också att det är värt medvetslösheten. Han har bara spelat i 21 månader och är så här grym... En gång i tiden spelade jag också gitarr, i sju år. Sedan slutade jag. Jag var bra, men den här snubben spelar i mycket högre ligor. När jag ser saker som detta tycker jag att det var dumt av mig att sluta...

http://www.youtube.com/watch?v=bEXUDJq-6dA

Nu är jag inte glad. Alltså ledsen. Det var nämnligen så att jag vaknade upp i morses och såg fram emot ett långt och skönt löppass. När tiden var inne för springturen gav jag mig såklart ut i den friska luften och började springa. Dock utan mina egna löparskor eftersom idrottsläraren aldrig hämtar dem, och jag själv kan inte göra det, så jag lånade pappas. Efter en halvtimma började jag känna att ledbandet i högerfoten ville säga något, och jag var tvungen att lyssna. Därför fick jag vara snäll och linka hem efter ett misslyckat pass. Jag var inte glad när jag kom hem...

Nu har jag råkat äta för mycket igen. Det är synd när det händer, för man känner sig för mätt. Den enda gången jag tillåter mig själv att äta till sprickgränsen på magsäcken är nära att nås är när jag och mina kompisar har ätartävlingar på thairesturanger med buffe. De resturangerna gå back när vi drar fram!

   Nu ska jag sätta mig och läsa nya numret av "Runner´s World" som jag fick på posten idag. Sedan ska jag kika på idol och hoppas på att det går någon bra film på televisionen i kväll.