Min mamma har så sjuka fantasier. Nu påstår hon att jag måste städa mitt rum. Det är bara för jobbigt. Fast idag ska jag faktiskt städa rummet, det är ju snart jul! Jag får skjuta mina andra planer för dagen åt sidan och puttsa mitt rum rent och fint istället. Nu ser mitt rum ut som ett bombnedslag, ikväll ska det se ut som hos en pedantisk pensionär. Bort med alla läxpapper och allt damm. Det kommer bli en riktig storstädning! Det ska bli fruktansvärt skönt när jag är klar och kan ta det lugnt i ett städat rum istället för ett katastrofalt stökigt rum!

Jag har slösat bort dagen på ingenting. Men är inte det vad man ska göra när man precis har öppnat dörren till ett jullov? Om det hade varit snö ute hade pappa skickat ut mig för att skotta så då hade inte jag kunnat slöa så effektivt som jag har lyckats göra idag. Jag saknar snön. Det kom en microcentimeter igår, men det är som bortblåst. En julafton utan snö är ingen julafton. Då blir julaftonen något helt annat. Det kommer den garanterat bli snart eftersom växthuseffekten ökar fort som fan. Jag ska nog göra barn med tjejerna jag känner snart så mina barn får uppleva snö. Jag vill att mina barn ska kunna bryta med skolans snöbollskastningsregler och vara hänsynslösa snöbollskastare. Tycker ni att jag låter som en bra förälder? Om inte mina tjejer vill, så måste jag skaffa en falsk legitimation och gå på krogen och ragga upp äldre tjejer och göra dem med barn när de är fulla och hoppas att deras bakfylla håller på tillräckligt länge så att barnet växer sig för stort i magen för en adoption. Tänk så stora problem den globala uppvärmningen skapar! En sextonåring ska inte behöva ha en stor press över sig på grund av barngörande!

Nu ska jag ta med mig hunden ut och testa om "hundtricket" fungerar i verkligheten. Kanske har jag tur och träffar på en riktig kalaspingla i min by där det bor 500 pers och majoriteten är pensionärer. Chansen är enorm. Oddsen är låga.

När bara jag och min pyttelilla lillebror är hemma är det jag som står för matlagningen. Dels för att maten han lagar smakar skosula och dels för att han bara kan laga en enda rätt, spaghetti och skinkschnitzel.

   Jag ställde in lax i ugnen och spaghetti i en kastrull. Än så länge gick allt som förväntat. Vattenångan flödade och hunden såg avundsjukt på mig när jag stod där och hånlog mot henne för att retas över att hon bara får äta äckligt torrfoder. När jag skulle känna på laxen med en gaffel för att undersöka om den var ätbar eller om den fortfarande smakade saltvatten. Exakt i detta ögonblick brände jag min stackars lilla hand som har varit mig till hands så många gånger förr. Jag svor en kort ramsa och spolade den under kallt vatten. Det är knappast några tredje gradens bränskador, och det är jag väldigt glad för.

   Maten smakade för övrigt mycket bra. Jag vågar till och med påstå att den smakade delikat!

Avslutningsdagen började med att jag satte mig på bussen klockan sju och när jag väl var framme i skolan mötte jag min klass som var lika trötta som jag. Vi satt i ett klassrum och sov i några minuter men sedan sa en av våra mentorer till oss att vi skulle gå ut. Vi vågade inte göra annat än att lyda och vi stället oss i skolans fackeltåg som var flera mil långt. Vi traskade genom staden och jag tror inte att bilisterna som fick vänta i flera minuter på att vi skulle gå över vägarna blev så glada. När vi hade gått länge och väl så kom vi fram till en kyrka. Den var dock inte tillräckligt stor för eleverna i våran skolan, men jag lyckades få sittplats. Dock bakom flera stora pelare som skymde sikten till scenen. Eller man kanske säger altaret. När vi hade lyssnat klart på vad som sades så begav vi oss tillbaka till klassrummet, denna gång med snabbare steg och gladare miner för nu väntade FIKA! Klassen fikade och hade det trevligt till vi blev utslängda från klassrummet. Då gick vi till aulan och drack gratis glögg. Den smakade dock som uppvärmd gammal vinbärssaft som var lite sockrad. Äntligen är det lov! Visst, jag har två uppsattser att skriva, men det är mycket bättre än att vara i skolan och slita arslet av sig!

Idag är det en stor dag för en liten ponke. Det är skolavslutning! Det är någon dåre som har bestämt att vi ettor ska vara i skolan tidigt som fan för att kunna gå till kyrkan jättetidigt. Därför måste jag ta en tidigare buss. Jag råkade gå upp lite för tidigt så jag har lite dötid att slå ihjäl. Fast snart måste jag på dass. Jag har tagit på mig en kavaj dagen till ära. Jag måste vara stilig när jag ser de flesta av mina klasskamrater för sista gången i år.

   Efter vi har varit i kyrkan och biktat oss så ska vi till klassrummet och fika lussebullar och pepparkakor! Haleluja!

Just precis nu är det reklam i TV4. Programmet om Spice Girls framgångar och fall sänds. Självklart sitter ponken klistrad vid rutan för att lära sig så mycket om dem som möjligt. Man kan inte få för mycket onödig kunskap!

   Det är en grymt skön känsla att ligga i soffan och glo på Spice Girls och veta samt känna att jag precis har genomfört ett stenhårt intervallpass. Mina vader är inte vad de har varit, det känner jag. Nu hör jag Krydd tjejernas underbara engelska accent så jag måste kila! Ha en trevlig kväll!

Imorgon är det skolavslutning! Klockan sju sitter jag på bussen och flinar som ett fån! 

När jag och mina blivande medresenärer stod och väntade på bussen tidigt i arla morgon och förfrös våra kronjuveler så fick vi se en syn vi aldrig har sett förut. Det kom en alldeles sprillans ny buss till våran lilla by och hämtade oss. Alla stod med hakorna i knävecken och var häpna som aldrig förr. Busschaffören undrade nog vad vi var för några efterblivna neandertalare som stod där och glodde som en liten husmus som har blivit försed med hundratusentals kilo färsk ost. Vi steg försiktigt på bussen för vi ville absolut inte repa den fina lacken. När jag gick i den långa mittgången fylldes jag av en lycklig känsla som jag aldrig känt förut. Det var ett stort ögonblick i mitt liv. Ett stort steg mot en modernare samhällssyn. Jag sopade av mina byxor för att de inte skulle smutsa ner de fina blåa säterna som såg så lockande ut för en liten benig rumpa som har stått ute och frusit i flera minuter. Jag fick dock en smärre chock när jag satte mig på sätet. Det var nämnligen hårt som förhärdat stål. Jag satt som en pinne resten av resan och när jag sedan kom till skolan kändes det som om de hårda skolstolarna aldrig har varit mjukare. Jag föredrar de röda, mjuka säterna i bussarna! Förr i tiden hade man mindre överviktiga rumpor så man behövde bättre stoppning i bussäterna. Nu när de flesta har stora och mjuka rumpor är bussbolagen smarta och sparar pengar på att strunta i stoppningen i sitsarna.

Att jag är hemma vid den här tiden tycker nog ni är en gnutta märkligt. Då tycker ni helt rätt för jag brukar ju inte vara det! Men idag är inte som vilken dag som helst. Det är den näst sista skoladagen! Det första vi gjorde när vi kom till skolan i morses var att förflytta våra sömniga kroppar till aulan där vi såg på filmen "En obekväm sanning" av Al Gore. Den är faktiskt riktigt intressant, fast inte lika intressant den andra gången man ser den. Al Gore är en sjukt bra föreläsare och får verkligen fram sitt budskap. George Bush borde ta sig en funderare och skriva på Kyoto-avtalet och agera som det anstår en president! De som anordnade filmvisningen gav oss tipspromenadlappar med frågor från filmen som vi skulle svara på när vi såg på den, men det gick inte som väntat när de släckte ner hela aulan och inte en enda stråle solljus sken in genom fönstrerna. När vi var fulla av vilja att skydda naturen så slappade vi i en lång timma och gick sedan till årets sista mattelektion där vi lekte matematiska lekar. Mycket trevligt!

   Efter matten bröts schemat och alla var förmodade att gå till en stor idrottsarena för att vi skulle se på när några få nördar från våran skola spöade skiten ur några andra dårar från en annan skola i diverse sporter. Det pallade inte jag så jag gick och köpte julklappar istället. Det är svårt att köpa när folk inte önskar sig något specielt, men jag tror att jag har hittat de ultimata julklapparna!

Nu sitter jag här och diggar julmusik. Det är väldigt trevligt att känna hur julfeelingen strömmar genom kroppen samtidigt som det sjungs om Rudolfs röda mule.