När jag var ute med hunden i kylan så började jag fundera på varför det gör så fruktansvärt ont att få en liten smäll på en finne. Det har hänt mig många gånger eftersom jag ser ut som en flugsvamp i ansiktet. Det räcker att man lutar huvudet mot någonting och så blir det en smärta av ett underligt slag.

På ingens begäran så har jag döpt om min blogg till Ponkebloggen! Jag snodde namnet från min trognaste kommenterare (och nästan den enda) Lisbeth! Hoppas det är ok! Om ni inte hittar mig på den URLen jag har nu så får ni titta på ponkebloggen.bloggagratis.se istället.

Nu är det bara jag och hunden hemma. SKÖNT! Nu kan jag göra precis vad jag vill. Nästan iallafall. Jag har lite beslutsångest om vad jag ska titta på TVn i kväll. Det går typ tre fyra filmer och en deckare som jag vill se. Jag vet inte hur jag skall gå till väga för att bestämma mig. Det är synd att jag inte kan dela mig i fem delar med var sitt öga. Det hade löst många (TV)problem om man hade kunnat gjort så.

Nu ska jag gå ut med hunden!

Har någon hört låten Bracelona med Freddie Mercury? Han gör den med en operasångerska. Det är hon som förstör låten, totalt. Hon gapar värre än Carola gjorde på kronprinsessans födelsedag. (Barnsligt att man måste kalla Victoria för kronprinsessan när man pratar med henne.) Jag förstår inte hur folk kan betala 800kr för att gå på en konsert med någon/några som skriker halsen av sig. Eller det kanske är magen? För de "sjunger" från magen, om jag har förstått det korrekt. Konstig underhållning. Dessutom så måste man typ ha frack och klänning om man ska på opera. Det är nog inte så många av den vanliga arbetarklassen som har råd med sådant. Inte vad jag har sett på film iallafall.

http://www.youtube.com/watch?v=V0n-7PGLJxE - VARNING! Om ni har något av glas i närheten så flytta det, annars spricker det!

Middagen närmade sig och föräldrarna hade varit i staden. De hade köpt med sig sushi hem. Oj, tänkte jag. Rått sjögräs och rå fisk, inte så gott. Det var det inte heller, fast det slank ner ändå. Pappa visade mig en grön röra som han sa var jättestark. Wasabi, hette den. På en franskalektion såg vi en film där huvudpersonen åt wasabi med sked och utan tillbehör utan att tycka att det var starkt. Så jag tänkte att det inte kunde vara något märkvärdigt. Jag tog en gaffel och slevade på en rejäl klump och stoppade i munnen. Sedan känndes det som om munnen skulle frätas sönder och näsan skulle trilla av. Jag höll på att brinna upp inombords. När det, äntligen, var över så konstaterade jag att jag måste öva upp mig så jag kan bli lika mannlig som han på filmen. Även om det han åt inte var wasabi.

Kvällen började med att jag gick över till Kalle. Jag var först, men så småningom så droppade de andra in. När alla var samlade gick vi ner till källaren och satte igång nördandet. Vi lyssnade på musik och pratade samtidigt som vi skjöt varandra. Jag tror inte det var tyst mer än någon sekund åt gången. Frammåt fyratiden kännde jag att det var dags att tacka för mig och gå hem till en varm och skön säng. Bj följde mig hem så jag var hemma vid halv fem tiden. Jag vågar inte tänka på hur länge de andra spelade eller hur länge de kommer sova. Jag sov till lite innan tolv och ändå är jag trött.