Bj kom upp till mig när jag satt och avnjöt en underbar måltid. När jag hade ätit klart så gick vi till skolan, och vi märkte snabbt att vi var förföljda! Det var två stycken små tjejer på sina cyklar. Vi gömde oss vid ett av skolans många hörn, och Bj skrämde bort dem. Trodde vi... Vi gick vidare till dagis och helt plötsligt så var de små knattarna där. Vi försökte med allt för att få dem att sluta följa efter oss. Jag försökte tillochmed med pusstricket. Det lyckades inte så vi bestämde oss för att prata vett med dem. Så vi stod där och snackade med de två åttaåringarna, de trodde nog att vi tyckte om dem. Efter många om och men försvann de och jag och Bj började fundera på varför alla tjejer som bor i våran by är hälften så gammla som oss? Kan världen vara så grym? Tjejabstinensen smtger sig på. Senast jag pratade med en jämnårig tjej var nog på språkresan, och det var ett tag sedan. Måste göra något åt detta!

Jag låg i sängen och halvsov när jag hörde hunden skälla. Då förstod jag att något skumt var på gång. Jag hade rätt. Det var mina två kumpaner Kalle och Bj som kidnappade mig. Vi gick och gungade. Vi traskade runt och runt i vår lilla söta by. Vi gick på bärjakt, fast det var svårt eftersom bären satt på flera meters höjd, men vi fick tag i två stycken plommon genom att jag satt på Bjs robusta axlar. Sedan gick Kalle hem så jag och Bj fick leka vidare helt ensamma. Vi roade oss med att skicka bildmeddelanden med ljud till folk. Nu väntar jag på mat, och efter det ska vi gå till dagis igen för att äta krusbär!

I går när det blev reklam på filmen jag tittade på så tänkte jag bläddra över till The Voice och titta. Men det var mörkt och jag orkade inte tända, så jag tryckte fel. Visst, det var musik. En tjej som sjöng Gudasånger på norska för en massa pensionärer. Jag fortsatte och titta på det och låg där och smålog, för norska är ju egentligen ett väldigt roligt språk. Tänk er ett gäng norska nazister som ska ha ett möte. Ingen utlänning tar väll dem på allvar när de pratar så roligt som de gör. Jag hade börjat skratta om jag hade mötts av den synen.

     Tjejen slutade sjunga och sedan började det bli intervjuer så jag bytta kanal. Tror det typ var Norges motsvarighet till Knutby, fast detta var i TV.

Lisbeth - Då är vi precis lika långa!