Jag glömde att skriva en mycket viktig grej! Fy på mig! Det var frost i morses. Ja, rent ut sagt iskallt. När jag gick till busshållsplatsen och stod där och väntade förfrös jag mer än bara mina händer. Jag hoppas verkligen att min förmåga att göra småponkar när jag blir stor inte har försvunnit efter detta missöde. Vi stod där tillsammans och hackade tänder. Kalle kom till och med utan jacka. Jag kan upplysa er om att han inte hade tittat på termometern innan han lämnade sitt varma och sköna hus för att försvinna ut i den kalla morgonen.

Jag har kommit på finessen med att använda almanacka. Det är en utmärkt uppfinning som gör livet lite lättare att leva för tankspridda ponkar. Fast jag förstår inte varför det stavas almAnacka. Man uttalar ju A:et som ett E. Fast det är väll som i djur och ljud och sådana mystiska ord.

I dag hade vi ett svenska prov. Sådana prov ogillar jag. Man måste blotta sitt hjärta för läraren för att klara sig. Vi lite yngre män har väll svårt för att hålla på med sådant. Fast det är säkert nyttigt om man vill bli poet eller författare. Det gick bra iallafall.

Ännu en skoldag avklarad! Sista lektionen var samhällskunskap. Ett extremt onödigt ämne. Sitta där och diskutera partier, Plates och hans ideer om ett perfekt samhälle. Vi orkar inte med sådant! Det är bättre med formler och tal. Det märktes att våran klass inte går in för sådana ämnen så mycket. Men jag har bestämt mig att gå in lite för skolan nu under gymnasiet eftersom jag råkade få 260 poäng utan större ansträgning i höstadiet. Då kanske jag får betyg som en gud, fast det är tveksamt.

I bussen hem fanns det som nästan alltid inga sittplatser. Därför stod vi som packade i några sardinburkar och stod lika stadigt som nyfödda fågelungar.