Eftersom jag blir sexton idag så kom släkten på kalas. Min släkt är inte så stor. Mormor, morfar, mammas moster, farmor och farfar kom på besök. Mormor och co är fortfarande kvar. De ska stanna hela kvällen, så det blir PARTYPARTY! Jag har ökat mina ekonomiska tillgångar ett slag nu. Känns underbart efter allt jag har spenderat på akvariumet.

    En sak som är dåligt med kalas är att man äter så mycket. Att äta är inte dåligt. Men man blir så fruktansvärt mätt. Som efter en ätartävling, fast mildare. Först en miljon sorters kakor, sedan en tårta för femtio personer. Efter det är det snart kvällsmat. Jag känner mig som en kvinna gravid i åttonde månaden.

Fiskarna har ätit artemia idag. Scalarerna är fortfarande lite blyga, men de bli modigare för varje simtag de tar. Just nu är scalarerna inte mycket för världen, de minsta är som en femkrona, exklusive fenorna. Det hade suttit fint med tjugo till, fast då hade de inte fått plats när de blir stora! För de blir stora, även om de är små nu. Åtta stycken räcker alldeles utmärkt. Praktbotiorna simmar omkring och äter, putsar och håller på. Det är en fröjd att se på.

På förmiddagen bytte jag vatten i det stora akvariumet. Sedan bar det av in till staden för att inkassera fiskar. När jag stod och väntade på bussen så kom det en gravid tjej och ställde sig och började röka. Jag hade sådan lust att daska till henne när hon håller på med sådant. Jag stod länge och väl och valde till slut sex olika scalarer och två praktborior. Ett gäng sympatiska fiskar. Efter det gick jag och pappa och fikade, för det är ont om busstrafik till min lilla by. Pappa fortsatte med jobbet, och jag åkte hem. Jag fick åka gratis, faktiskt. Busschafören hade ingen växel, och det var ju tur. Framför mig satt en tjej med en förjävla snyggt frissyr. Jag var nära att säga det till henne, men jag gjorde inte det eftersom hon säkerligen hade trott att jag hade en skruv lös. Nej föresten, hon hade inte trott att jag hade några skruvar alls!

Nu ska jag åka till staden och inkassera fiskar. Därför lämnar jag våran film till er!

Men tro nu inte att jag blir trettio eller fyrtio. Nej, jag blir sexton! Det är också ett jämnt tal, så jag fyller jämnt. Jag känner mig inte större än vad jag gjorde i går kväll, men det kanske ändrar sig.

Familjen kom tidigt och väkte mig och överräckte tre gåvor. En tröja, ett presentkort och en almanacka. De tyckte att jag skulle sluta hålla alla läxor, prov och datum mm i skallen. Vi får väll se hur det blir med det. Jag har inte glömt ett enda prov hitils. Jo, fast då var det ju någon som talade om det dagen innan, och det går ju att läsa in ändå. Mitt motto är "Att underbelasta hjärnan är guld värt". Så jobba/plugga aldrig mer än tjugo minuter i stöten! Man klarar sig ändå.