Ja, den borttappade hunden som följde med våran hem. Det slutade bra, för ägaren hittades snabbt, så det var inga problem.

Det var en liten knatte som klädde ut sig till Peps Persson och sjöng med Robert Gustavsson på äkta skånska. Riktigt skön kille! Konstigt att en sådan liten knatte vågar uppträda för många hundra tusen personer.

I förmiddags gick jag ut i den stora värld vi lever i för att göra min vän Bj sällskap. Vi traskade till Kalle för att lämna ett spel Bj lånade för några månader sedan. Men vi kunde tyvärr inte leka med honom, för han är en duktig kille och jobbar och sliter! Vi lämnade spelet till hans broder istället och stod och samtalade med den kraken lite. Sedan gick vi till Tobbes lya, han fixade med sin cykel. Inte en ovanlig syssla för den mannen. Vi gjorde honom sällskap och såg på när han slet med cykeln. När han var klar med det åt vi vattenmelon och sedan läste vi Kalle Anka. Då ringde min telefon och jag skulle äta!

Efter maten hade jag inget annat för mig så jag tänkte att jag skulle börja med ett nytt intresse, att sola. Det var ganska angenämnt. Det finns inget som slår känslan att ligga i solen och känna hur fettet smälter, vattnet börjar koka och köttet steks inuti en. Jag måste utöva denna hobby imorgon också! Efter solningen var det dags för en dusch, för man blir väldigt svettig av att ligga så still. Tro det eller ej.

I morses när jag skulle anmällla mig till provtagningen på lasarettet så hände det en märklig grej. Man anmäller sin närvaro hos expiditen. Ingen stod i kö så jag traskade direkt fram till henne.

"Hej! Jag skulle ta lite prover. Adam Ponken."

"Jaha, hej. Ta en numerlapp!"

Jag tittade förvånat på pappa och eftersom han stod precis jämte numerlappsautomaten så tog han en numerlapp.

"Bra! Kan jag få se din remiss och patientbricka?"

     Ingen stod i kö, så varför var det så viktigt med en numerlapp? Jag och pappa skrattade iallafall gott efteråt.

Den senaste veckan har det jobbat en barnläkare, en hudspecialist, en hjärtspecialist och en inflamationsspecialist med min sjuka. Så nu ska det gå undan här! De tror att det har något med en inflamation att göra. Och det låter ganska korrekt eftersom pappa har en gen som lätt ger inflamationer, jag kan ha ärvt den. Detta vet läkarna inte om eftersom de har suttit i all ensamhet utan mig och begrundat. Hoppas det är så för jag vill bli frisk och kunna springa! I SLUTET AV AUGUSTI HAR JAG VARIT SJUK I ETT ÅR, 6,25% AV MITT LIV! DET ÄR EN EVIGHET!

HOPPAS! HOPPAS! HOPPAS!

Håll tummarna för att jag ska bli frisk nu!

Fast med min vanliga tur så lär jag inte ha sådan tur...

Efter bara tre timmars sömn väcktes jag och hade inga problem med att gå upp. Duschade, men ingen frukost för det skulle tas ett specialprov på mig. Pappsen och jag åkte in till sjukhuset och jag gick till provtagningen och pappa till ögon. Det var en trevlig provtagerska jag fick. Specialprovet var tvunget att skyndas till labbet direkt i en sådan där låda folk bär runt hjärtan i. Efter specialet togs ytterligare 9-10 prover. I slutet kände jag hur fingrarna domnade bort. När proven så småningom var klara så gick jag till resturangen och åt frukost. När pappa var klar gick vi och handlade. När vi kom hem såg vi mamma komma gåendes med två hundar. Våra och en till. Det visade sig att den bordercollien som hon hade med hade sprungit bort och följde efter våran hund, eftersom hon löper och den andra vovven är en hane. Nu står hanen i våran hundgård och vi får hoppas att vi hittar ägaren!

Det finns inte så mycket att skriva om vad jag har gjort idag, för jag har knappt gjort något vettigt alls. Slöat och läst ut Harry Potter. Potter var för övrigt inte så bra som jag trodde att den skulle vara.

Nu sitter jag här och svettas. Jag har inte duschat sedan i lördags. Jag känner mig väldigt fräsch idag. Imorgon måste jag duscha, och dessutom fasta! Iallafall under frukosten, för jag ska in och ta prover som kräver fastning. Undrar hur det ska gå. Jag vill inte känna mig som ett anorexiabarn! Länge leve mat!

Bj kom upp till mig när jag satt och avnjöt en underbar måltid. När jag hade ätit klart så gick vi till skolan, och vi märkte snabbt att vi var förföljda! Det var två stycken små tjejer på sina cyklar. Vi gömde oss vid ett av skolans många hörn, och Bj skrämde bort dem. Trodde vi... Vi gick vidare till dagis och helt plötsligt så var de små knattarna där. Vi försökte med allt för att få dem att sluta följa efter oss. Jag försökte tillochmed med pusstricket. Det lyckades inte så vi bestämde oss för att prata vett med dem. Så vi stod där och snackade med de två åttaåringarna, de trodde nog att vi tyckte om dem. Efter många om och men försvann de och jag och Bj började fundera på varför alla tjejer som bor i våran by är hälften så gammla som oss? Kan världen vara så grym? Tjejabstinensen smtger sig på. Senast jag pratade med en jämnårig tjej var nog på språkresan, och det var ett tag sedan. Måste göra något åt detta!

Jag låg i sängen och halvsov när jag hörde hunden skälla. Då förstod jag att något skumt var på gång. Jag hade rätt. Det var mina två kumpaner Kalle och Bj som kidnappade mig. Vi gick och gungade. Vi traskade runt och runt i vår lilla söta by. Vi gick på bärjakt, fast det var svårt eftersom bären satt på flera meters höjd, men vi fick tag i två stycken plommon genom att jag satt på Bjs robusta axlar. Sedan gick Kalle hem så jag och Bj fick leka vidare helt ensamma. Vi roade oss med att skicka bildmeddelanden med ljud till folk. Nu väntar jag på mat, och efter det ska vi gå till dagis igen för att äta krusbär!

I går när det blev reklam på filmen jag tittade på så tänkte jag bläddra över till The Voice och titta. Men det var mörkt och jag orkade inte tända, så jag tryckte fel. Visst, det var musik. En tjej som sjöng Gudasånger på norska för en massa pensionärer. Jag fortsatte och titta på det och låg där och smålog, för norska är ju egentligen ett väldigt roligt språk. Tänk er ett gäng norska nazister som ska ha ett möte. Ingen utlänning tar väll dem på allvar när de pratar så roligt som de gör. Jag hade börjat skratta om jag hade mötts av den synen.

     Tjejen slutade sjunga och sedan började det bli intervjuer så jag bytta kanal. Tror det typ var Norges motsvarighet till Knutby, fast detta var i TV.

Lisbeth - Då är vi precis lika långa!